Dissningar under år 2005

The Punisher

Så var det dags för ännu en filmatisering av en gammal Marvelserie. Stan Lee lär skratta hela vägen till banken och samtidigt be en bön för att den här serietidningsvågen håller i sig. Punisher är väl inte en av de djupaste historierna: Familjefar förvandlas till Rambo efter en blodig avrättning av hans familj. Nästan lika IQ-befriat som ”Hulk krossa”.

The Life Aquatic with Steve Zissou

Bill Murrays karriär har som bekant fått en renässans efter Sofia Coppolas underbara Lost in translation och jag fick intrycket att den här filmen kunde vara en angenäm upplevelse. Jag hade fel.

Constantine

Keanu Reeves är tillbaka i något som enklast kan beskrivas som Matrixorcisten. Det hela basereras på serien Hellblazer. Constantine är väl egentligen inte lik Keanu någonstans, men grundtanken är densamma och man har friskt stulit valda delar av de olika serieavsnitten och klistrat ihop alltsammans till en slags best-of.

Hide and Seek

Ännu en film i Shyamalans kölvatten. Robert De Niro spelar psykologen som flyttar från lägenheten på Manhattan till ett kråkslott ute på vischan för att hans dotter skall få miljöombyte efter det tragiska dödsfallet. Hon tog givetvis mammans självmord ganska hårt och har slutit sig för kontakt utifrån, till pappans stora förtret. Plötsligt börjar hon leka med någon som hon hemlighetsfullt kallar för Charlie.

Ocean’s Twelve

Det var lika oundvikligt som påsk att gänget från Ocean’s Eleven skulle återförenas för en uppföljare. För att försöka lura i publiken att det faktiskt är en helt ny film väljer man att flytta handlingen från Las Vegas till Europa, för att vara sådär kosmopolitiskt glamorös som hela idén bygger på. George Clooney, Brad Pitt och de andra är visserligen hur coola som helst när de driver runt i Amsterdam, Rom och Paris inför genomförandet av nya hisnande kupper.

Saw

Tyvärr går det inte att säga så mycket mer om handlingen utan att avslöja för mycket. En stor del av behållningen går ut på att tittaren hålls i ovisshet så länge som möjligt. Det här är en slags psykologisk thriller som lånar element från Seven, Blodröda floderna, När lammen tystnar, Cube och andra gosiga filmer. Tempot är lugnt, effektbudgeten är låg och allt krut har istället lagts på dialog och samspelet mellan de olika karaktärerna.

Dodgeball

Jag minns när vi spelade duttboll i mellanstadiet, inte helt olikt filmens dodgeball. En skillnad mot filmen var att gympaläraren inte kastade skiftnycklar på oss, men det kanske är nya vindar som blåser på dagens skolor? Ett gäng halvlosers slår sig alltså samman för att vinna en dodgeballturnering. Det finns bara ett litet problem: De har aldrig spelat dodgeball tidigare. Oväntad hjälp anländer dock i form av gamle dodgeballlegenden Patches O’Houlihan, som har flera av filmens bästa oneliners.

Alexander

Efter de storslagna stridsscenerna i Sagan om ringen har det kommit en hel uppsjö av filmer som försöker dra nytta av dess popularitet och den nya teknik som tagits fram. Det tråkiga är att de bara blir sämre och sämre.

National Treasure

Det hela handlar om den gamla Tempelriddarskatten som enligt legenden fördes i säkerhet till okänd ort när de krigiska munkarna anade oråd. Skatten har tagit många former genom århundraden av litteratur, men här är det den klassiska varianten med en massa guld och prylar. Ärligt talat börjar jag bli lite trött på alla dessa Tempelriddarhistorier som dyker upp i kölvattnet efter kioskvältarsnubben Dan Browns framgångar.

King Arthur

Legenden om Kung Arthur och hans ädla riddare har redan filmats ett otal gånger, så vad kan blitzkriegproducenten Jerry Bruckheimer tillföra till det hela? Inte mycket, visar det sig.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3, 4.