Dissningar under år 2005

Sin City

Innan Hem&Skola skickar sina ninjas efter mig behöver jag understryka att detta är en av de mest våldsamma och sexistiska rullar som gjorts på länge. Men faktum kvarstår att Sin City är bland det snyggaste som gjorts i filmväg.

Star Wars Episode 3 – Revenge of the Sith

Så var det dags för den avslutande delen av första trilogin av George Lucas rymdopera i sex akter. Under två timmar bör man glömma allt vad fysik heter och istället låta sig hänföras av ljudet av laservapen som fortplantas i vakuum, synen av brinnande rymdskepp mitt ute i rymdens syrefattiga tomrum samt frånvaron av något som avlägset skulle kunna påminna om gravitation.

The Jacket

Minns ni det gamla spelet Sanitarium? Inte? Det var tråkigt att höra, för precis så känns det att se den här filmen. Verklighet blandas med andra miljöer och platser, för att inte säga tider. Men låt mig börja från början. Jack Starks, spelad av Adrien Brody, är en krigsveteran som haft det tveksamma nöjet att dö två gånger.

Kingdom of Heaven

Ridley Scott återvänder med konceptet från Gladiator. Blanda lite historiska miljöer med ett färgstarkt persongalleri och några blodiga bataljer, och vips har han skapat ännu en publikdragare. Det hela börjar med att korsriddaren Godfrey dyker upp i en liten by för att leta upp sin son Balian. Denne erbjuds att följa med till det heliga landet, och trots att han initialt avböjer bär förstås alla hans vägar till Jerusalem för annars skulle det blivit en riktigt tråkig film.

Finding Neverland

Författaren J.M. Barrie är ett vuxet barn, och som alla barn lever även han till stora delar i en fantasivärld. Denna framträder på fantasifulla sätt här och där i bakgrunden i form av dansande björnar och annat. En dag i parken stöter han på fyra livsglada pojkar och deras ensamstående mamma Sylvia Davies. Detta ger hans liv den krydda han så länge sökt efter och han börjar spendera mer tid med den familjen än med sin egen hustru, ett äktenskap som bygger mer på logik än på passion. Han hittar på Neverland, en magisk plats där sagofigurer lever och frodas.

Man on Fire

Av någon anledning finns det skådespelare i Hollywood som är untouchable. Ta Denzel Washington till exempel. Får man säga något ont om honom? Han gör bra och jämna insatser, och glider därefter obemärkt vidare till nästa film. Här spelar han en livvakt på dekis som förvandlas till en smältdegel av Punisher, Terminator och Dirty Harry. Likt en ung Bronson drar han runt och avrättar folk på de mest bestialiska vis.

Dawn of the Dead

Dags för ännu en remake, denna gång av Romeros sjuttiotalsfilm. Det hela börjar med en rivstart av sällan skådat slag. Inom den första kvarten har Anna kommit hem från jobbet, blivit attackerad av sin make som plötsligt förvandlats till zombie, flytt till bilen och i ilfart lämnat grannskapet där många av grannarna också blivit zombies. Hon träffar andra överlevande och de söker skydd i ett stort shoppingcenter. Allt detta på den korta tid som vissa filmer behöver bara för att visa skådespelarnas namn i eldskrift.

Der Untergang

Det här är något så ovanligt som en skildring från den tyska sidan. Traudl Junge anställs som Hitlers personlige stenograf och ur hennes ögon ser vi Tysklands sönderfall från insidan ända fram till slutet. Bruno Ganz är skrämmande lik Adolf, Juliane Köhle gör en övertygande Eva och min personliga favorit är Heino Ferchs tolkning av chefsarkitekten Albert Speer. I en av slutscenerna står han ensam framför rikskansliet med kolonner i värsta neoklassicismstil, orörlig medan Berlin brinner och det vackra han har skapat förvandlas till aska. Mycket symboliskt men även otroligt effektfullt filmat.

Blade: Trinity

Wesley repriserar sin vampyrjägarroll ännu en gång, men nu är vi alla (inklusive inspelningsteamet) riktigt trötta på konceptet. Det hela handlar alltså om att vampyrerna får för sig att återuppliva Dracula (har vi hört den förut?) för att han skall ta över världen, vilket inkluderar att smiska vampyrjägaren Blade.

Elektra

Vänta nu, är inte hon död? Plötsligt är Elektra tillbaks från underjorden och har tajtare kläder än någonsin. För alla oss som växte upp med serien har hon bytt skinnkläderna från Daredevil till de minimala röda stripor som pryder henne i de tecknade rutorna. Jennifer Garner bär visserligen upp kläderna på ett förtjänstfullt sätt, men tyvärr är det inte så lite fånigt. Så fort hon rör sig är det i slowmotion, men ändå tillräckligt snabbt för att vinden skall smeka hennes hår i stil med värsta schamporeklamen.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3, 4.