Hittade 54 dissningar, visar 1-10.
När det tidiga förhandssnacket dök upp om denna rulle var det flera som gjorde jämförelser med mästerverket Lost in translation, så jag hade höga förväntningar. Jag trodde att det skulle vara en film som inspirerade till resande, men i själva verket var det tvärtom.
Första halvan är inte så illa, när man gräver upp en tidskapsel från femtiotalet där elever har placerat teckningar. Ett av pappren visar sig dock innehålla en mystisk nummerserie. Vid en närmare granskning är siffrorna i själva verket datum och geografiska koordinater för framtida dödsolyckor, kryddat med ett dödstal bredvid. Givetvis börjar spådomarna slå in.
Michael Berg är tonåring i femtiotalets Berlin när han råkar träffa Hanna Schmitz, en märklig kvinna med mörka hemligheter. Deras hastiga men passionerade relation får ett abrupt slut när hon en dag är spårlöst borta, men hennes mörka förflutna försvinner inte så lätt och en dag kommer de att mötas igen.
Senast vi såg Brad Pitt och Cate Blanchett tillsammans var i den utmärkta Babel, och nu återvänder paret för ännu ett perfekt samarbete. Regissören David Fincher gör sin tredje rulle med Brad Pitt och det funkar bra även denna gång.
Efter att själv ha åkt transsibiriska järnvägen från Moskva till Beijing så blev jag nyfiken på den här filmen. Woody Harrelson och Emily Mortimer bordar det mytomspunna tåget och bland all vodka och galna ryssar så blir de vänner med ett annat ungt par. Men snart börjar det gå åt skogen och berättelsen är på väg att få Hitchcockvibbar.
Efter alla dessa år bytte Woody Allen sitt älskade New York mot London, men nu är det dags att byta igen. Handlingen utspelas i soliga Barcelona och det hela känns som ett beställningsjobb av stadens turistbyrå. En lustig detalj är att filmen spelades in samtidigt som jag var där, men tyvärr sprang jag inte på Scarlett Johansson.
Detta är något så ovanligt som en film från Kazakhstan om Mongoliets storhetstid under 1200-talet. En mycket välkommen omväxling till alla Marvelfilmatiseringar och dussinrullar som översvämmar biograferna. De flesta känner till namnet Djingis Khan, snubben som skapade tidernas största imperium genom blod och mer blod.
M Night Shyamalan är tillbaka igen för sjätte gången. Efter senaste misslyckandet Lady in the water så tycker man att han borde hitta på något bättre den här gången, men jag tvingas tyvärr konstatera att detta är ännu ett bottennapp.
Det lät så bra på pappret. Jag såg verkligen framemot den här filmatiseringen av Jon Krakauers bok. Sean Penn kan vara grymt duktig när han är på rätt humör och historiens Kerouaciska drag tilltalade mig. Handlingen är baserad på en verklig händelse och riktiga fotografier dyker faktiskt upp i filmen.
Det här med att spela in en musikal med kända skådespelare är ett vanskligt äventyr. För sjätte gången så väljer Tim Burton att jobba med Johnny Depp och han plockar in sin begåvade partner Helena Bonham Carter. Den här trion, som vi senast såg tillsammans i Corpse Bride, är som en BigMac, då man vet exakt vad man får.