Dissningar inom kategorin Drama

City of God

Detta är något så ovanligt som en Tarantino-aktig film från Brasilien. Med tidshopp, parallella synvinklar och hinkvis med blod känns konceptet igen. Guds stad åsyftar förstås Rio de Janeiro och handlingen utspelas i de kåkstäder, favelas, som staden rymmer.

Läs mer...

The Rules Of Attraction

Till en början verkar det här vara en klassiskt olidlig collegefilm av dussinkaraktär, men snart börjar kameran spelas baklänges och flera parallellhandlingar vävs in i berättelsen på ett mycket snyggt och originellt sätt.

Läs mer...

Livet i 8 bitar

I förhandssnacket talades det om inklippta scener ur gamla konsollspel som illustrerade huvudpersonens vardagsbekymmer, men det visade sig vara nygjorda och ytterst tråkiga Flashanimationer vilket var en stor besvikelse.

Läs mer...

Signs

På samma sätt som i Sjätte Sinnet och Unbreakable inleder Shyamalan med en rivstart. Vi slungas plötsligt in mitt i vardagen på en gård där en f.d. präst bor med sin bror och sina två barn. Barnen upptäcker att majsfälten har brutits av på ett oförklarligt sätt.

Läs mer...

Lilja 4-ever

Med Rammstein i högtalarna och en misshandlad flicka som irrar längs Malmös gator inleds filmen. Sedan blir det ännu värre.

Läs mer...

Om en pojke

Det här kommer nog att bli den kortaste och mest intetsägande dissning jag någonsin skrivit. Jag har nämligen inte så mycket ondsint att säga om den här rullen. Filmatiseringen av Nick Hornbys roman är en slätstruken, harmlös och lagom engagerande sak som varken berör på djupet eller besitter sömnpiller-egenskaper.

Läs mer...

A Beautiful Mind

Precis som titeln antyder är det här en berättelse om människans hjärna i första hand och John Nash i andra hand. John Forbes Nash är en av pionjärerna inom spelteori och hann publicera flera viktiga papers innan hans schizofreni blommade ut, vilket satte honom ur spel under två decennier och gjorde honom till åtlöje i hans gamla universitetskretsar.

Läs mer...

Moulin Rouge

Å ena sidan är Moulin Rouge hysterisk, irriterande, kitschig, ytlig, fånig och ytterst bombastisk, precis som Baz Luhrmanns tidigare filmer. Å andra sidan är den helt underbar.

Läs mer...

Italienska för nybörjare

Danske regissören Lone Scherfig slår ännu ett slag för Dogma-rörelsen. I likhet med Vinterberg och Von Trier levererar hon en upplevelse helt fri från avancerade ljussättningar och pålagd musik.

Läs mer...

Memento

Inga specialeffekter, inga omtumlande kameraåkningar, ingen dramatisk musik, bara ren gripande realism. Det här är så långt ifrån Pearl Harbor som man kan komma.

Läs mer...

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3, 4, 5, 6.