Dawn of the Dead

Handling

I en amerikansk småstad förvandlas plötsligt människor till zombies, och en skara överlevande tar sin tillflykt till ett närbeläget shoppingcenter.

Reines dom

Dags för ännu en remake, denna gång av George Romeros sjuttiotalsfilm. Det hela börjar med en rivstart av sällan skådat slag. Inom den första kvarten har Anna kommit hem från jobbet, blivit attackerad av sin make som plötsligt förvandlats till zombie, flytt till bilen och i ilfart lämnat grannskapet där många av grannarna också blivit zombies. Hon träffar andra överlevande och de söker skydd i ett stort shoppingcenter. Allt detta på den korta tid som vissa filmer behöver bara för att visa skådespelarnas namn i eldskrift.

I shoppingcentret befinner sig även andra på flykt undan zombiesarna. Det är en ytterst ohomogen grupp som tvingas samarbeta för att överleva och naturligtvis uppstår det friktion i det sociala samspelet. Det är ungefär som Big Brother: sammanför en massa extrema människor i ett stort hus och se vad som händer. Tyvärr finns det inga människoätande zombies i tv-såpan, vilket jag gärna skulle betala för med min tv-licens bara för att kunna se somliga av deltagarna bli uppätna.

Då och då dyker det upp en zombie för att hålla spänningen uppe

Regissören Zach Snyder gör ett förväntat jobb men som väntat är detta inte intelligentare än en överkörd skalbagge. Då och då dyker det upp en zombie för att hålla spänningen uppe, men annars är tillvaron på shoppingcentret tämligen händelselös. Det mesta av handlingen är av standardformat och inga större överraskningar infinner sig. Några smålustiga detaljer och glädjeämnen dyker upp, såsom Burt Reynolds och Jay Leno i zombieform till en krypskytts stora glädje.

Ett måste för den som prenumererar på zombiefilm, men för vanliga döda och odöda rekommenderar jag hellre Shaun of the dead.

Omdöme: Tre zombie-Burt