Transformers 2
Att det skulle komma en uppföljare var inte särskilt oväntat. Efter att de onda decepticons fått däng av de goda autobots i första Transformers-filmen är de nu tillbaka, större och fulare än någonsin.
Dissningar inom kategorin Spel och serier
G.I. Joe: The Rise of Cobra
Efter framgången med Transformers står dockfilmerna på kö och precis som med explosionen av Marvel-filmatiseringar finns det en hel del manus som borde få stannat i pojkrummen. Detta är ett typexempel på ett sådant manus.
Spirit
När jag var liten råkade jag ibland läsa serien Spirit av Will Eisner, men jag förstod aldrig riktigt dess storhet utan avfärdade den som ointressant. Samma sak gäller tyvärr för filmatiseringen. Eftersom Frank Miller ligger bakom regin så hade jag höga förväntningar, men det går inte att komma ifrån att resultatet är ganska sömnigt.
Hitman
Ännu en spelfilmatisering med minimal handling och veritabla berg av tomhylsor. Det bjuds på snygga photoshoppade vyer från St Petersburg och Istanbul i bästa Bondstil, men det känns ofta photoshoppat och folktomt, ungefär som en nivå i ett spel. Som traditionen bjuder i den här typen av spelfilmatiseringar är flera scener filmade ur spelets tredjepersonsperspektiv.
Max Payne
Jag kommer ihåg en tid för ett antal år sedan när Max Payne var det coolaste som fanns i spelväg. Titelfiguren sprang runt i ett snötäckt New York och sköt på allt som dök upp. Lyckligtvis har inte Uwe Boll fått sätta sina klor i ännu ett offer, men någon har alltså fått för sig att filmatisera historien och det är inte helt lyckat.
Wanted
För ett decennium sedan såg man coola shootouts i Matrix och Equilibrium, men nu börjar jag tröttna på de sekundlånga slowmotion-klippen och 360-snurrarna som dyker upp i varenda film. Här kommer ännu en rulle där huvudpersonen går från byfåne till stålman på under två timmar.
Hellboy 2
Det var inte helt överraskande att det skulle komma en uppföljare på historien om den röde snubben. Ettan hade drag av Lovecraft medan tvåan känns väldigt mycket som Pans labyrint. Inget fel i det, eftersom den var en av 2007 års bästa filmer. Inte heller oväntat, eftersom dess regissör Guillermo del Toro nu alltså tagit sig an Hellboy 2.
Transformers
För tjugo år sedan fanns det små plastrobotar i leksaksbutikerna. Dessa kunde göras om till diverse fordon i bästa Rubiks kub-stil och var en populär hitech-konkurrent till den mer barbariska He-Man. Eftersom det är svårt att göra tjugometersrobotar som förvandlas till bilar så har det tidigare inte blivit någon film på temat, och med tanke på hur usel He-Manfilmen med Dolph Lundgren blev så kanske vi skall vara tacksamma för den saken. Utöver en halvtaskig serie var det enda som kom en animerad långfilm, som dessutom vanvördigt nog blev Orson Welles sista framträdande.
300
Slaget vid Thermophyle har fått en ny tolkning. Frank Millers serieförlaga från 1998 gör inget försök att vara historiskt korrekt, utan öser istället på med blod, svett och spjut. Detta har förstås fått en och annan historiker att rasa, för att inte tala om hur sura Iran är för persernas framtoning. Men för den som diggar Miller hellre än Herodotos och kan tänka sig att se lite överdrivet serietidningssvåld är detta rätt film.
Alone in the Dark
Vad kan man säga? Uwe Boll har gjort det igen. Det hela sägs bygga på den gamla goda spelserien från Infogrames, som var ganska nyskapande under tidigt nittiotal och hade referenser till Cthulhu och annat gosigt. Men om du frågar mig så är det endast huvudpersonens namn som kvarstår, för detta är en rutten film som inte bör kasta smuts på spelens goda namn. Den har till och med lyckats få en hedrande plats 26 på IMDBs lista över de 100 sämsta filmerna som gjorts. Inte illa med tanke på den mördande konkurrensen.
Fler sökresultat
Sida: 1, 2.