Hittade 42 dissningar, visar 31-40.
Mel Gibson är tillbaka med en ny tortyrrulle. Efter stormen kring Passion of the Christ kanske man kunde tro att han skulle krypa under en sten och ägna resten åt livet åt att göra röstskådespeleri till Bumbibjörnarna, men inte Gibson. Han slår helt enkelt tillbaka med dryga två timmar fyllda av blod, våld och lemlästning.
Så fick Martin Scorsese sin regissörs-Oscar till sist. Efter filmer som Raging Bull, Taxi Driver och Goodfellas får han plötsligt den gyllene gubben för en film med DiCaprio. Ironin är inte direkt dold och det känns lite lagom uppgjort, men Martin är säkert glad ändå och Academy-juryn har fått rensa sitt dåliga samvete.
Berättelsen börjar 1944 i de spanska skogarna. Efter inbördeskriget är det skottpengar på de sista republikanerna och Francos fascister jagar dem land och rike runt.
Vid en första anblick kan det kännas som om vi sett konceptet tusen gånger tidigare: Polis infiltrerar liga men hamnar i trubbel genom att själv börja droga. Men detta är långt ifrån en vanlig kriminalthriller. För det första baseras det hela på en roman av Philip K Dick. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis måste vara bra, se bara på skillnaden mellan filmatiseringarna av Blade Runner och Total Recall. Men stundtals påminner det mycket om författarens stil, med tankar om individens frihet kontra övervakning av storebror.
Slevin har definitivt ingen bra dag. Efter att ofrivilligt ha lämnat jobb och flickvän åker han till New York för att bo hos sin polare Nick Fisher. Direkt vid ankomsten blir han rånad. Några minuter senare kommer han ut ur duschen när två män störtar in i lägenheten på jakt efter polaren Nick, och i brist på denne släpar de istället med sig stackars Slevin i bästa Big Lebowski-stil.
Brian De Palma är äntligen tillbaka, men frågan är om han inte tagit sig vatten över huvudet den här gången. Han har försökt göra en slags film noir i 40-talets Los Angeles, baserad på en bok av James Ellroy. Filmen är stundtals mycket snyggt filmad och det såg nog ut som ett säkert kort på pappret, men sedan gjorde verkligheten intrång. Någon råkade casta Josh Hartnett i huvudrollen och därmed föll allt som ett korthus.
Ok, vem kom på den här idén egentligen? Finns det verkligen inget annat man kan göra film om? Hur som helst, historien är baserad på ett stycke nutidshistoria. Diana åker plötsligt in i tunneln under Place de l’Alma och kommer inte ut på andra sidan. Hemma i London står nu drottningen inför ett dilemma. Vilken vind skall hon vända kappan efter? Samtidigt dyker Tony Blair upp, en relativt ny premiärminister som nu måste genomföra en balansakt mellan drottningens och folkets önskemål i bästa teflonstil.
Jag var inte direkt entusiastisk inför Sacha Baron Cohens senaste projekt. Förra gången han gjorde en långfilm av en av sina påhittade karaktär resulterade det i en av världshistoriens uslaste rullar, Ali G indahouse. Nu har turen kommit till Borat, den totalt hämningslöse Kazakstanske reportern. Karaktären Borat baseras på en snubbe som Cohen mötte i Ryssland. Undrar vad denne tycker om Borat-filmen?
Ett gäng förvirrade själar försöker navigera genom tillvaron i ett postapokalyptiskt Los Angeles.
Detta känns som en högljudd Hollywoodvariant av The Illusionist med en riktigt populär rollista. Inte helt olikt när Armageddon tävlade med Deep Impact om att vara först ut med samma manusidé. De välbekanta namnen Hugh Jackman och Christian Bale spelar två magikerhunkar som båda slåss om titeln som stans bäste trollkarl.