Hittade 7 dissningar, visar 1-7.
Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan det gula gänget hamnade på vita duken. Under de första sekunderna frågar Homer biopubliken hur man kan vara så dum att man betalar pengar för något som går gratis på tv, och jag kan bara hålla med. Detta är inget annat än ett avsnitt som är tre gånger längre än vanligt.
Vid en första anblick kan det kännas som om vi sett konceptet tusen gånger tidigare: Polis infiltrerar liga men hamnar i trubbel genom att själv börja droga. Men detta är långt ifrån en vanlig kriminalthriller. För det första baseras det hela på en roman av Philip K Dick. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis måste vara bra, se bara på skillnaden mellan filmatiseringarna av Blade Runner och Total Recall. Men stundtals påminner det mycket om författarens stil, med tankar om individens frihet kontra övervakning av storebror.
Den smått omaka trion är tillbaka på nya äventyr: Mammuten Manny, sabeltandade tigern Diego och sengångaren Sid har blivit dagisfröknar för diverse djur som lever i en mysig liten dal. Inte helt oväntat börjar isen att smälta och trion leder sin flock ut ur dalen för att undfly vattnet som för med sig två elaka odjur. Det ryktas om en stor båt långt borta som skall rädda alla djuren från floden, låter det bekant?
När det gäller den här typen av film finns det tre kategorier av åskådare: Dels de som med näsan i vädret fnyser och påpekar att det minsann heter anime, dels de som brukar säga att de gillar animerat (även om det inte är fråga om animerat i form av datorgenererat, eftersom det är gjort för hand), och så de som helt enkelt drar allt över en kam och avfärdar det hela som tecknat och därmed ovärdigt att besudla sina ögon med.
Så var det dags för Tim Burtons spirituella uppföljare till Nightmare Before Christmas. Precis som det tidigare mästerverket finns det gott om snygga miljöer, minnesvärda karaktärer och ett lysande soundtrack av Danny Elfman. Johnny Depp, Helena Bonham Carter och Christopher Lee återfinns bland skådespelarlistan som lånat sina röster och anletsdrag till figurerna.
Under många år har datoranimerade filmer oftast handlat om teknik, och då främst ett specifikt område där den senaste filmen bryter ny mark. Jag var på en konferens om datorgrafik strax före premiären av första Shrek-filmen. Då handlade mycket av snacket om visualiseringen av tyg och hur Fionas klänning rörde sig i vinden. På samma sätt var exempelvis Monsters Inc banbrytande inom pälsvisualiseringstekniker.
Bland oss datorgrafiksnubbar snackades det en hel del om den här filmen när den var på intågande. För varje ny film kommer alltid något nytt framsteg, och i Shrek handlade det mest om banbrytande visualisering av datoranimerat tyg. Teknik i all ära, men det får ju gärna vara någon story bakom alla polygoner, annars blir det Beyond The Mind’s Eye av det hela.