Dissningar under år 2002

Signs

På samma sätt som i Sjätte Sinnet och Unbreakable inleder Shyamalan med en rivstart. Vi slungas plötsligt in mitt i vardagen på en gård där en f.d. präst bor med sin bror och sina två barn. Barnen upptäcker att majsfälten har brutits av på ett oförklarligt sätt.

Lilja 4-ever

Med Rammstein i högtalarna och en misshandlad flicka som irrar längs Malmös gator inleds filmen. Sedan blir det ännu värre.

Snygg, Sexig, Singel

Jag saknar ord. Nog för att man är hård som granit och snäll som grus, men det finns gränser även för en hårt prövad dubbeldissare. Det här är inte Crossroads eller Drakarnas rike, men farligt nära.

Drakarnas rike

Då jag diskuterade filmval med min kära dissarkollega och varnade för den här rullen tyckte hon att det var ok om den var usel, så länge Bale och McConaughey gick runt med bara överkroppar. Några minuter in i filmen funderade jag på om hon rent av hade sett den tidigare, då vi ser Bale hacka sten i skenet av en fackla vars ljus smeker hans inoljade muskler.

Minority Report

Steven Spielbergs styrka ligger i storproduktioner a la Schindler och Ryan, men när det kommer till smalare SF vacklar han betydligt. Se bara på vad som hände med AI, en intressant idé som säkert hade blivit intressant i Kubricks händer, men som på slutet förvandlades till en sentimental familjefilm av Spielberg.

Spiderman

Jag var från början aningen skeptisk mot det här projektet och efter att ha sett trailern blev jag om möjligt ännu mer avigt inställd till de datoranimerade nätsvingningarna mellan höghusen. Så kom hinkvis med positiva recensioner från klar himmel, vilket fick mig att höja mina förväntningar ett litet snäpp. Det visade sig vara ett misstag.

Om en pojke

Det här kommer nog att bli den kortaste och mest intetsägande dissning jag någonsin skrivit. Jag har nämligen inte så mycket ondsint att säga om den här rullen. Filmatiseringen av Nick Hornbys roman är en slätstruken, harmlös och lagom engagerande sak som varken berör på djupet eller besitter sömnpiller-egenskaper.

Star Wars Episode 2 – Attack of the Clones

Till skillnad från premiären av barnfilmen The Phantom Menace för tre år sedan var klimatet befriande fritt från reklaminvasion i form av pepsiburkar, leksaker och happy meals. Inte ens på premiärdagens visning såg jag ett enda plastsvärd.

Kate & Leopold

Så var det dags för ännu en film med Hugh Jackman. Jag har inte så mycket att tillägga till Sofias dom, då hon på ett föredömligt sätt dissar det mesta i filmen och lite till.

Resident Evil

Det här är inte riktigt i klass med Monsunbröllop, men det är dags att bortse från faktum för en liten stund. Detta är nämligen något så förtjusande som en filmatisering av ett gammalt konsollspel.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3.