Minority Report

Handling

En specialstyrka kan förutsäga brott innan de begås, men systemet är inte helt vattentätt.

Reines dom

Det är ofta svårt att filmatisera böcker med filosofiskt mångbottnat djup. Philip K Dick hade intressanta idéer som framkom väl i hans böcker, men där Blade Runner behöll och behandlade de stora frågor som väcks i boken faller filmatiseringen av Minority Report platt till marken i jämförelse.

Dicks korta berättelse som är basen till Minority Report innehåller mer än en referens till Oidipus och den gamla slitna frasen "vem vaktar väktarna" vaknar åter till liv. Det här kunde blivit riktigt bra men så trampar Steven Spielberg in.

Steven Spielbergs styrka ligger i storproduktioner som Schindlers List eller Saving Private Ryan, men när det kommer till smalare sci-fi vacklar han betydligt. Se bara på vad som hände med AI, en intressant idé som säkert hade blivit intressant i Kubricks händer, men som på slutet förvandlades till en sentimental familjefilm.

Tom Cruise gör visserligen ännu en insats som liknar alla hans andra rollprestationer, men det är till största delen klart uthärdligt när han till tonerna av Schuberts åttonde symfoni styr sin dator genom att vifta på armarna likt en dirigent.

Peter Stormare, som snart har byggt en hel karriär på att uttala svenska svordomar i Hollywoodfilmer, gör ännu en roll som utflippad galenpanna vars främsta talanger denna gång är att svära på… just det, svenska. När hans lika svenska sidekick Greta (!) började sjunga Små Grodorna föll mitt huvud bakåt med en duns i biofåtöljen.

Trots allt är resultatet inte så illa.

Omdöme: Fyra datordirigenter

Sofias dom

Jag minns att när jag såg MR här var jag ganska imponerad. För en gångs skull används datorerna på ett vettigt sätt, att skapa en fantasieggande framtid proppfull med coola gadgets. Tom Cruise nöjer sig med att spela Filmstjärna men det är han å andra sidan ganska bra på. Filmen är inte det mest originella som skådats en den har flyt, är ganska spännande och t.o.m. rolig på sina ställen. Så långt allt väl kan tyckas.

Det stora men:et kommer sig av att jag nu, några veckor senare inte kommer ihåg så värst mycket. Av något. Den var mest ett hyfsat tidsfördriv men inget mer. Det enda som egentligen står ut från det allmänna intrycket är en riktigt bra scen där Cruise söker upp vetenskapskvinnan vars forskning ligger till grund för organisationen som nu jagar honom.

Tråkigast av allt är att man bara en kort stund in i filmen inser vem skurken är. Och det tar mindre än en timme att räkna ut ungefär hur allt hänger ihop. Berättandet och intrigen är med andra ord inte särskilt subtila. På något sätt förväntar man sig ändå mer av en så ansedd regissör som Spielberg.

Omdöme: 3 flimrande hologram