Dissningar under år 2002

The Royal Tenenbaums

Trots en imponerande ensemble av skådespelare har jag svårt för att hylla den här filmen. Tyvärr kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är, men med tanke på hur välgjord den är blir jag glad av att det verkar som om många andra tycker om den här svarta tragikomedin.

Crossroads

Den här tingesten gör mig förvirrad. Den är nämligen så utomförträffligt usel på så många plan att jag vet inte riktigt var jag skall börja nysta i eländet. Det här borde egentligen inte få kallas för film.

Black Hawk Down

Det här är som första kvarten av Saving Private Ryan utdragen till två timmar. Efter ett kvart av lugn och ro bryter helvetet loss. Under ett uppdrag går saker och ting inte riktigt som planerat och en handfull soldater befinner sig plötsligt mitt inne i staden omringade av tusentals fiender.

A Beautiful Mind

Precis som titeln antyder är det här en berättelse om människans hjärna i första hand och John Nash i andra hand. John Forbes Nash är en av pionjärerna inom spelteori och hann publicera flera viktiga papers innan hans schizofreni blommade ut, vilket satte honom ur spel under två decennier och gjorde honom till åtlöje i hans gamla universitetskretsar.

The Others

Efter en halvtimme insåg jag att jag inte riktigt tillhörde filmens målgrupp, till skillnad från många i salongen. När tjejen bredvid mig gömde huvudet mellan knäna och högt mässade "jag klarar inte mer, jag klarar inte mer" satt jag mest och funderade på annat. Jag är nog för rationell för den här typen av film.

Ocean’s Eleven

Den här var ju förstås riktigt upptrissad innan premiären, eftersom det var så många stora namn inblandade. Tyvärr hade jag hoppats att man gjort något mer av den ensemble som faktiskt stod till förfogande. Brad Pitt, George Clooney och resten av stjärnorna glider runt i sina dyra kostymer och försöker se nonchalant världsvana ut.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3.