Sagan om de två tornen
Så var det dags igen. Peter Jackson drabbar oss alla med del två av det epos han alltmer gör till sitt eget. Ännu en gång slår det mig hur perfekt rollbesättningen är. De nya ansikten som dyker upp gör oss inte besvikna.
Så var det dags igen. Peter Jackson drabbar oss alla med del två av det epos han alltmer gör till sitt eget. Ännu en gång slår det mig hur perfekt rollbesättningen är. De nya ansikten som dyker upp gör oss inte besvikna.
Inledningen är minst sagt högljudd men innehåller några element som är snudd på originella i Bondsammanhang, vilket är en merit efter exakt 40 år av Bondrullar. Tyvärr slår manusförfattaren senare knut på sig själv i flertalet försök att vara ännu mer originell.
Så var det dags för en andra termin på Hogwarts. Rollbesättningen är lika bländande som senast. Bland de nya tillskotten syns främst Jason Isaacs, som är en ljuvligt illvillig Lucius Malfoy.
För länge sedan såg jag förlagan med samma namn, en fyratimmarshistoria med Richard Chamberlain i titelrollen. På känt Hollywoodmanér har det nu blivit dags att göra en modern variant på den fjorton år gamla tv-serien som bygger på Robert Ludlums bok.
et här är Vin Diesels rulle från början till slut. Han hoppar över självexploderande hus med motorcykel och åker bräda framför en lavin (fysikens lagar böjs av hans vilja) utan att höja ett ögonbryn. Vad gäller Bensinmannen och hans anspråk på att ta över actionhjältetronen från de grånande herrarna Stallone och Schwarzenegger så kan han åtminstone tala hyfsat rent.
I förhandssnacket talades det om inklippta scener ur gamla konsollspel som illustrerade huvudpersonens vardagsbekymmer, men det visade sig vara nygjorda och ytterst tråkiga Flashanimationer vilket var en stor besvikelse.
Ännu en film om New York, man kan ju tro att jag är besatt. Nåväl, trots att stilen är väldigt NYC-ish dominerar staden inte bilden. Inte heller blir den en betydelsefull kuliss a la Vanilla Sky, tillrättalagd a la Coyote Ugly eller trotylfylld a la Die Hard 3.
Jag är inte någon vidare dyrkare av Dan Clowes serie, även om den har briljanta höjdpunkter här och där, så jag tog mig an filmen med en skeptisk inställning. Det hela visade sig vara en värdig filmatisering där skådespelarna gör en bra insats, speciellt Steve Buscemi och Thora Birch.
Detta är en slags hyllning till de gamla hederliga monsterfilmerna. Karaktärsfaunan är komplett med tonårsbimbon som har "dead meat" tatuerat i pannan, den stöddige bikersnubben och en tankspridd forskare.