Harry Potter and the Half-Blood Prince
Så var det dags för ännu en Potter-film. De tidigare filmerna har haft nån form av röd tråd, men här blir det mest transportsträcka och uppbyggnad inför den slutliga kampen mellan gott och ont.
Dissningar inom kategorin Fantasy
Outlander
Konceptet lät så bra på pappret: Aliens vs Vikings. Jag trodde det skulle vara en frisk fläkt men kändes snarare som en unken fjärt i biosalongen. Givetvis vågar man inte ta ut svängarna utan fegar till med en medioker historia. Utomjordingen ser ut som en tafatt kalsongmodell för Calvin Klein och förlorar sina grymma vapen redan under förtexterna. Så nu får han istället fajtas med nävarna mot björnar och vikingar. Klantarsel.
Chronicles of Narnia: Prince Caspian
Barnaskaran återvänder till Narnia flera hundra år efter den första filmen och finner sitt forna hem i ruiner. En intressant början men sen går det utför som förväntat.
Golden Compass
Så var det dags för julens fantasyepos. Efter framgångarna med Sagan om ringen, Narnia, Potter och Eragon så har turen kommit till Philip Pullmans trilogi. Precis som med många andra fantasyböcker så drar Pullman på sig kritik från kyrkligt håll, men det är inget som lyser igenom till filmversionen.
Beowulf
Så var det dags för ännu en filmatisering av Beowulfsagan, denna gång med skripthjälp av självaste Neil Gaiman. Lyckligtvis är det fysiskt omöjligt att göra en sämre version än Christopher Lamberts genomruttna Beowulf-rulle från 1999.
Stardust
Äntligen en ny Neil Gaiman-filmatisering. Jag var inte helt nöjd med Mirror Mask och hade höga förväntningar på Stardust.
Harry Potter and the Order of the Phoenix
Dags för ännu ett år på Hogwarts. Få se nu, är allt på plats? Inledning hos familjen Dursley: Check. Någon mystisk fara som hotar enbart Harry: Check. Skäggig gubbe som välkomnar eleverna till ännu ett år: Check. Potterfilmerna känns som en skiva på repeat, där man försöker skyffla om pusselbitarna så att det inte skall kännas alltför välbekant.
Eragon
I kölvattnet efter Sagan om ringen och Narnia kommer nästa fantasyspektakel. Det hela baseras på en bok av Christopher Paolini, skriven redan vid nitton års ålder. För den som har minsta lilla koll kommer det inte som en överraskning att det är ett lättsmält hopkok av de allra vanligaste ingredienserna i fantasysoppan.
Mirror Mask
Dave McKean och Neil Gaiman är ett bekant radarpar och det var inte utan viss bävan som jag satte mig för att se deras första filmmaterial väckas till liv. Skulle man lyckas fånga den speciella känsla som genomsyrar alla deras gemensamma verk?
Dungeons & Dragons 2
Bortsett från titeln och Damodar, märkligt nog utan de blå öron som gjorde att han stack ut i första filmen, har den här filmen inget gemensamt med föregångaren, men det spelar ingen roll för det här är en katastrof utan motstycke. Handlingen är så hjärtskärande intelligensbefriad att till och med Uwe Boll skulle börja gråta.
Fler sökresultat
Sida: 1, 2.