Chronicles of Narnia: Prince Caspian

Handling

De fyra snorungarna är tillbaka, mer odrägliga än någonsin.

Reines dom

Barnaskaran återvänder till Narnia flera hundra år efter den första filmen och finner sitt forna hem i ruiner. En intressant början men sen går det utför som förväntat.

Under flera sekunder försöker jag finna en djupare mening och någon sorts dolt budskap i berättelsen, men det tar inte lång tid innan jag himlar med ögonen igen. Det finns ingen rim och reson alls när osnutna överklasstonåringar från London besegrar erfarna krigshövdingar i svärdsduell och skjuter bättre pilbåge än skogsfolket som har jagat hela sitt liv.

Filmen är ungefär lika rolig som Der Untergang

Enda sättet att komma ur en sådan manusfälla är att förvandla situationen till komik a la Princess Bride, men av någon outgrundlig anledning har man istället gjort alla karaktärer bistrare än en väderrapport från SMHI och filmen är ungefär lika rolig som Der Untergang.

Det faktum att en grävling är den bästa rollfiguren säger också en hel del om ensemblen. Dessutom är filmen minst två timmar för lång.

Två rostiga svärd