Dissningar under år 2004

The Terminal

Tom Hanks och Steven Spielberg slår ännu en gång ihop sina begynnande flinter för att skapa film. Dock är det här en helt annan typ av historia än Saving Private Ryan. Hanks spelar den olycklige resenären som hamnar i trubbel när hans pass ogiltigförklaras. Till en början försöker han desperat ta sig från flygplatsen, men med tiden finner han metoder för att överleva i den sterila flygplatsmiljön.

Shaun of the Dead

Det här är något så ljuvligt som en zombiesplatter med ironisk humor utan minsta tanke på självrespekt. Eller för att citera dess underbara tagline: ”A romantic comedy. With zombies”. Den första halvtimmen är smått briljant.

Chronicles of Riddick

Allas vår gosegris från Pitch Black är tillbaka. Där föregångaren var en relativt rak action-scifi blir jag inte riktigt klok på den här rullen, en konstig blandning av episk "rädda universum"-story och dum Vin Diesel-action.

Shrek 2

Under många år har datoranimerade filmer oftast handlat om teknik, och då främst ett specifikt område där den senaste filmen bryter ny mark. Jag var på en konferens om datorgrafik strax före premiären av första Shrek-filmen. Då handlade mycket av snacket om visualiseringen av tyg och hur Fionas klänning rörde sig i vinden. På samma sätt var exempelvis Monsters Inc banbrytande inom pälsvisualiseringstekniker.

I Robot

Den luttrade robofoben Spooney får i uppdrag att lösa ett mord och han märker snart att det inte står rätt till. En robot står anklagad för dådet, men robotarna lyder under robotikens tre lagar och kan därför inte skada människor. Av Asimovs verk finns det inte mycket kvar, vilket sorgligt nog var ganska väntat av en påkostad Hollywoodproduktion med Will Smith.

The Village

Shyamalans fjärde film var som väntat ganska hypad men föll som en fura efter premiären. Mannen som gav moderna plottwistar ett ansikte är numera fånge i sitt eget koncept.

Hellboy

Historien är baserad på serien av Mignola och följer första seriealbumet till stor detalj, till skillnad från flertalet seriefilmatiseringar (sade någon League?). Under de första fem minuterna ser vi interdimensionella portaler, mekaniska lönnmördare, allierade i strid med nazisoldater, den gamle ryssen Rasputin, sovande gudar, ockult magi samt en liten demon med rött skin. Inte alls illa.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Det hela börjar med en intressant inledning, då förtexterna inte kommer förrän en kvart in i filmen. Joel upptäcker att hans käresta Clementine har låtit radera sina minnen av deras relation. Förtvivlad låter han sig själv undergå samma process, men det går inte så smidigt som han hade tänkt sig.

Hotet

Det talades om en svensk "Top Gun" som, hårt sponsrad av Flygvapnet, skulle gödsla ordentligt med tuffa flygplan i coola miljöer. Det är redan där som den påstådda likheten med Top Gun kör i diket. Visserligen sitter Stefan Sauk och grubbar på britsen medan bakgrundsmusiken kör värsta ripoffen på soundtracket ur (surprise) Top Gun, men det är långt kvar till svettiga beachvolleydueller med rasslande dödsbrickor om halsen.

Spiderman 2

Återigen en massa omotiverade och taskigt animerade sekvenser där en en snubbe i trikåer svingar sig mellan Manhattans ståltorn. Den här gången är det ännu mera fokus på temat Mänsklig hjälte, vilket resulterar i alldeles för många scener som beskriver Parkers besvär i tillvaron. Givetvis är det här vardagsstrulet en viktig del i serien och sålunda även i filmerna, men det är alldeles för utdraget.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3, 4.