Hittade 37 dissningar, visar 1-10.
Efter många turer fram och tillbaka har slutligen en av världens mest kända musikaler blivit film. Nästan femton år senare ser vi förstås varken Michael Crawford eller Sarah Brightman i huvudrollerna, men efter skilsmässan mellan Brightman och Andrew Lloyd Webber skall vi kanske snarare vara tacksamma att det blev en film överhuvudtaget.
De flesta känner till Jules Vernes bok och historien om hur Phileas Fogg slår vad om att kunna ta sig runt klotet ganska så snabbt, får sällskap av sin betjänt Passepartout och upplever en mängd äventyr på resan. Ungefär där tar likheterna slut. Fogg spelas av komikern Steve Coogan och är en smågalen uppfinnare, men det som verkligen förändrar allting är hans franske betjänt som plötsligt har förvandlats till asiatisk kampsportsexpert i Jackie Chans skepnad.
För att få den rätta Exorcisten-känslan kommer första spyan redan efter en kvart. De välbekanta tecknen från ettan är alla tillbaks: Myntmedaljongen, ansiktsfigurinen och så den stora hälsande statyn. Nu förstår man plötsligt inledningen till ettan lite bättre, men skall man verkligen behöva se en prequel för att bättre förstå en över 20 år gammal rulle?
Uppföljaren tar vid där första filmen slutade. Bridget har fått sin Mr Darcy men hon är som förväntat ytterst framgångsrik när det gäller att skapa onödigt många problem för sig själv. Hugh Grant repriserar sin roll som ärkestöveln Daniel Cleaver, även om han inte har samma närvaro som i föregångaren.
Det här är en mycket spartansk produktion. När dykparet kommer upp till ytan är båten borta och de är lämnade till sitt öde. Deras situation förbättras inte av att det kommer en och annan haj som får upp intresset för dem.
Dags för tidernas monsterduell. Glöm Freddy vs Jason, Godzilla vs King Kong, Britney vs Christina och andra bleka kopior. Jag har sett fram emot det här ända sedan Danny Glover fick syn på en alienskalle inne i rymdskeppet i Predator 2.
För några år sedan kom Crouching Tiger Hidden Dragon och rörde om i grytan genom att vinna en Oscar. Vips fick många upp ögonen för asiatisk film inom kampsportsgenren, även om de fortfarande tror att Jackie Chan är en maträtt och Jet Li det tidigare namnet på Thai Airways. Efter Ang Lees mästerverk var det dags för Hero av Zhang Yimou, en av de vackraste mainstreamfilmer som någonsin skapats. Det är inga små skor att fylla, när Yimou nu väljer att återvända till genren.
Som alla andra filmer med Tom Cruise var även den här ganska hypad vid släppet. Cruise har tagit några kliv bort från rollen som Maverick och övertygar som yrkesmördaren Vincent, en tvättäkta sociopat som har klara problem med att relatera till andra människor.
Det har varit ovanligt mycket buzz kring den här filmen på nätets vanligaste nördkanaler. Kanske för att det är en gammal hederlig matinéfilm med robotar, flygare och futuristiska miljöer. Regissören hade aldrig varit i New York men han återskapade trettiotalets stadsmiljö utifrån gamla fotografier. Resultatet är mycket snyggt och fotot påminner om gamla fotografier, matt och fullt av lyster.
Filmen börjar med en onödigt lång tillbakablick på vad som hände i ettan, troligen för att få folk att betala ännu en gång för något de redan sett. Milla Jovovich är givetvis tillbaka som allas vår superagent Alice, numera uppgraderad till 2.0. Men tyvärr, Trinity springer fortfarande cirklar runt Alice.