Collateral

Handling

En taxichaufför tas som gisslan av en yrkesmördare och tvingas köra denne från offer till offer.

Reines dom

Som alla andra filmer med Tom Cruise var även den här ganska hypad vid släppet. Cruise har tagit några kliv bort från rollen som Maverick och övertygar som yrkesmördaren Vincent, en tvättäkta sociopat som har klara problem med att relatera till andra människor.

Jamie Foxx som taxichauffören Max är hans totala motsats. Jamie är en drömmare som ser mycket elände varje dag i sitt jobb, men håller ändå humöret uppe och är trevlig mot sina kunder. Han är lyckligtvis ingen jobbig sidekick utan en självständig motpart till Vincent, som ifrågasätter dennes beteende.

Ett riktigt bra soundtrack som lägger en passande ljudmatta över de svepande höghusbilderna

Filmen är starkt påminnande om regissören Michael Manns tidigare mästerverk Miami Vice och Heat. I båda filmerna spelar Los Angeles en viktig del och många scener består av stadens upplysta silhuett. Men bilden av LA känns stundtals ansträngd, eftersom de kör runt bland skyskrapor i två timmar medan verklighetens stad har en liten klick av höghus som är koncentrerade till relativt lilla Downtown.

Större delen av filmen är tagen i högupplöst format, vilket medför ett klarare foto än de flesta andra lyckas med. Till det kommer ett riktigt bra soundtrack som lägger en passande ljudmatta över de svepande höghusbilderna, med allt från Bachs gamla Air till Vangelis suggestiva Moxica-låt ur 1492-soundtracket.

Liksom Heat bygger storyn på samspelet mellan personer och mycket dialog hinner uttalas, utan att för den delen ha en så utpräglad roll som i Tarantinos filmer. Jag har hört synpunkter om att att det våld som förekommer är alldeles för överdrivet och inte hör hemma, men jag tycker nästan tvärtom. Det plötsliga våldets extrema intensitet tillför skärpa till filmens helhet och belyser Vincents bortkoppling från verkligheten.

Tempot växlar flera gånger under filmen. En favoritscen involverar en varg som stirrar på huvudrollsinnehavarna under några sekunder, varpå de kör vidare. Så enkelt men ändå en effektiv metafor, trots att det är en scen som säkert lät fånig i manuset. Även om de kör omkring i en av världens största städer med över dussintalet miljoner invånare känns det ofta om om det bara är Tom och Jamie i hela staden, en alienering som är lätt att känna i en så stor stad.

Omdöme: Fyra städer i neon