Hellboy

Handling

Jorden hotas som vanligt av ondskefulla makter, men denna gång har även den goda sidan tuffa monster att slänga ut i striden.

Reines dom

Historien är baserad på serien av Mignola och följer första seriealbumet till stor detalj, till skillnad från flertalet seriefilmatiseringar. Under de första fem minuterna ser vi interdimensionella portaler, mekaniska lönnmördare, allierade i strid med nazisoldater, den gamle ryssen Rasputin, sovande gudar, ockult magi samt en liten demon med rött skinn. Som en pyttipanna av konspirationsteorier.

Till min stora förtjusning tar det roliga inte slut där. På något konstigt sätt har tillverkarna av denna efterlängtade film lyckats med konststycket att kombinera alla dessa element och få det att fungera.

Det här är helt enkelt Men In Black såsom den borde vara, med det undantaget att det rör sig om demoner snarare än utomjordingar. Dessutom slipper vi höra Will Smith rappa och får istället diaboliske Ron Perlman som röd demon, med ett ordförråd som skulle ge Horace Engdahl akut magknip. Selma Blair spelar Hellboys gamla flamma (sorry), en flicka med pyrokinetiska förmågor som skulle få jobb på vilken amerikansk militärbas som helst.

Den mekaniske lönnmördaren, naziversionen av Darth Vader, är en smått ologisk blandning av Wolverine och Terminator. Hellboy har även en sidekick i form av en empatisk amfibievarelse (eller amfibisk empat, hur man nu ser på saken). Egentligen en sällsynt fånig karaktär, men inte så kasst som det låter.

Omdöme: Fyra avsågade horn