Lust Caution
Ang Lee visar ännu en gång hur varierad filmkonst han kan skapa. Efter filmer som Hulk, Crouching Tiger och Brokeback Mountain är det svårt att gissa vad han tänker ta sig an härnäst.
Hittade 54 dissningar, visar 11-20.
Ang Lee visar ännu en gång hur varierad filmkonst han kan skapa. Efter filmer som Hulk, Crouching Tiger och Brokeback Mountain är det svårt att gissa vad han tänker ta sig an härnäst.
Bröderna Cohen är tillbaka på vita duken. Deras filmer brukar präglas av udda figurer och konstiga situationer, och detta är sannerligen inget undantag. Javier Bardem spelar en svartklädd mördare som drar runt med sin tryckbehållare och ploppar lås. Han är helt lysande och lyfter hela filmen med sin obehagliga rollfigur. Tommy Lee Jones är däremot betydligt tröttare som den gamle sheriffen.
Det är tyvärr inte särskilt ovanligt att människor frihetsberövas och fängslas under oklara premisser, men desto ovanligare är det att se en film som tar upp detta politiskt känsliga ämne. Jag påminns lätt om Blood Diamond, en annan samtida amerikansk film som utspelas i Afrika och handlar om politiskt inkorrekta detaljer.
Så var det dags för ännu en mörk framtidsvision. I den här står Storbritannien i centrum och det känns inte helt olikt V for Vendetta. I en nära framtid har man stängt gränserna och kör Guantanamo-stilen mot alla som saknar medborgarskap. Bakgrunden till det här scenariot serveras snyggt i små portioner via tv-sändningar, tidningsrubriker och snack på stan.
För många är Joy Division känt som bandet som blev New Order, men ursprunget är minst lika intressant som det poppiga åttiotalet. Filmen följer Ian Curtis från pojkrummet i Macclesfield 1973, via rollen som frontfigur i framgångsrika postpunkbandet Joy Division, fram till sagans tragiska slut.
Den tolvårige pojken Shaun mobbas i skolan men finner gemenskap i ett gäng. Han träffar deras ledare Combo, en aggressiv ex-fånge som blir den fadersgestalt som Shaun saknat. Det börjar lugnt med Ben Sherman-skjortor och Dr Martens-kängor, men snart övergår leken i blodig verklighet och Shaun tvingas ta ställning.
Hur tänkte man här då? Ett gäng småbusar röker på i Los Angeles och försöker vara coola genom att ha Scarface-posters på väggarna. För att få rätt målgrupp att bli intresserade har man med en tatuerad Justin Timberlake i bar överkropp i varenda scen. Men det räcker förstås inte, vilket även producenterna insåg och försöker slänga in lite moralkakor och pekpinnar.
Detta är förmodligen en av de mest onödiga filmer som någonsin gjorts. Rocky 5 knöt ihop säcken ordentligt med sitt slut där Rocky Sr och Jr vandrar förbi Rocky-statyn på trappan till Philadelphia Museum of Art. Här kommer plötsligt en sjätte del från döda vinkeln. Jag antar man valt att inte skriva ut siffran av rena pinsamhetsskäl, för hur många filmserier har lyckats med en bra uppföljare, för att inte säga hela fem uppföljare?
Darren Aronofsky, mannen bakom underskattade Pi och Requiem for a dream, är tillbaka. Han väljer inte den lätta vägen utan slår till med ett svulstigt verk om liv och död, en film som är både vacker och sorgsen. ”Requiem for a fountain”, som mitt biosällskap uttryckte det. Dock inte att förväxla med Ayn Rands bok Fountainhead.
Berättelsen börjar 1944 i de spanska skogarna. Efter inbördeskriget är det skottpengar på de sista republikanerna och Francos fascister jagar dem land och rike runt.