Dissningar inom kategorin Hjärndöd action

Expendables

Detta måste ha varit en av de mest omtalade rullarna på länge. Ända sedan idén västes fram ur Stallones mungipa har fanboysen lämnat dräggelfläckar över hela nätet, då rollistan är en av de mest imponerande som skådats.

2012

Roland Emmerich är inte direkt känd för subtila filmer. Efter påkostade effektorgier som Day after tomorrow och Independence Day nöjer han sig inte med småsmulor utan plockar nu fram hela effektarsenalen.

Inglorius Basterds

Efter Death Proof var förhoppningarna stora på att Quentin Tarantino skulle återvända till vita duken med ett mästerverk, och hypen blev inte direkt mindre av att Brad Pitt hoppade på tåget. Resultatet är inget mästerverk men ändå ett rejält knippe underhållning.

RocknRolla

Guy Ritchie är tillbaka efter succéer som Lock Stock och Snatch. Precis som hans tidigare filmer är det ett virrvarr av snabba klipp, övercoola repliker och en lagom osammanhängande historia med diverse lösa karaktärer som givetvis alla drabbar samman i slutet. Som en brittisk Tarantino släpper han lös rollfigurerna i ett intet ont anande London där de fäller klassiska oneliners utan att darra på läppen.

Terminator Salvation

Jag var tonåring när Terminator 2 kom på bio och en av mina favoritscener var inledningen där vi får se en ärrad John Connor blicka ut över slagfältet. Precis som resten av universum blev jag besviken på T3 där John Connor hade gått från stenhård ledare till mjäkig identitetskrisare. Men vi visste ju att nånstans på vägen måste han ju ge fotot av Sarah till Kyle och få sitt ansiktsärr, så hoppet levde om en uppföljare och i denna ålder av halvtaskiga prequels var det sålunda dags.

Mumien 3: Drakkejsarens grav

Inte ens gamla avdankade filmidéer får vila i frid utan grävs upp på nytt av uttråkade manusarkeologer. Denna historia utspelas några år efter tvåan och den dynamiska duon ska låtsas vara avdankade i sitt slott. Men efter en snabb tur till Shanghai brakar eländet löst igen och – hör och häpna – de får en mumie att bekämpa. Har vi hört den förut?

Gabriel

Det är både oväntat och upplyftande att se en film om ärkeänglar mynna ut i blodig hylsaction. En jämförelse med Constantine är oundviklig och rollfiguren Gabriel är rejält annorlunda jämfört med Tilda Swintons tolkning. Istället för en feg ränksmidare är han här istället en beväpnad hämnare som påminner om en blandning mellan Neo och Charles Bronson.

Quantum of Solace

Efter succén med Casino Royale var det självklart att det skulle komma ännu en Bondfilm med Daniel Craig. Efter händelserna i förra filmen är Bond på jakt efter hämnd och det brukar inte sluta lyckligt för de ansvariga. Handlingen tar direkt vid Casino slutade och ger en kontinuitet som man oftast saknade i de gamla Bondfilmerna.

Hancock

Det ska erkännas med en gång att detta är en lagom intelligensbefriad popcornrulle anpassad för avslagna semesterfirare som behöver något med hög volym för att inte somna i stolen. Tyvärr tillhör jag inte den kategorin, men efter en sådan brasklapp kan jag nu våga erkänna att detta är en underhållande rulle som till och med lyckades få mig att skratta högt i biosalongen flera gånger, och det händer sannerligen inte ofta. Bortsett från när jag skrattar rått åt filmer som är så usla att de inte ens vet om det själva, men det är en annan femma.

Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull

För 19 år sedan såg jag trean på en halvsunkig bio i ett litet kustsamhälle. Mycket har hänt sen dess och passande nog har det förflutit 19 år även i filmen. Men gammal är äldst och efter en något trevande inledning så är Harrison Ford tillbaka med glimten i ögat och hatten full av spindelväv. En värdig återkomst för världens mest äventyrliga arkeolog. Nazisterna är historia och den här gången får ryssarna vara bad guys.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3, 4, 5, 6.

Senaste

Kategorier

Årgångar