Expendables
Detta måste ha varit en av de mest omtalade rullarna på länge. Ända sedan idén västes fram ur Stallones mungipa har fanboysen lämnat dräggelfläckar över hela nätet, då rollistan är en av de mest namnkunniga som skådats.
Dissningar inom kategorin Hjärndöd action
2012
Roland Emmerich är inte direkt känd för subtila filmer. Efter påkostade effektorgier som Day after Tomorrow och Independence Day nöjer han sig inte med småsmulor utan plockar nu fram hela effektarsenalen.
Inglorius Basterds
Efter Death Proof var förhoppningarna stora på att Quentin Tarantino skulle återvända till vita duken med ett mästerverk, och hypen blev inte direkt mindre av att Brad Pitt hoppade på tåget. Resultatet är inget mästerverk men ändå ett rejält knippe underhållning.
RocknRolla
Guy Ritchie är tillbaka efter succéer som Lock Stock och Snatch. Precis som hans tidigare filmer är det ett virrvarr av snabba klipp, vassa repliker och en lagom osammanhängande historia med diverse lösa karaktärer som givetvis alla drabbar samman i slutet. Som en brittisk Tarantino släpper han lös rollfigurerna i ett intet ont anande London där de fäller klassiska oneliners utan att darra på läppen.
Terminator Salvation
En av mina favoritscener i Terminator 2 var inledningen där vi får se en ärrad John Connor blicka ut över slagfältet. Precis som resten av universum blev jag besviken på T3 där John Connor hade gått från stenhård ledare till mjäkig identitetskrisare. Men vi visste ju att någonstans på vägen måste han ju ge fotot av Sarah till Kyle och få sitt ansiktsärr, så hoppet levde om en uppföljare och i denna ålder av halvtaskiga prequels var det sålunda dags.
Mumien 3: Drakkejsarens grav
Inte ens gamla avklarade filmidéer får vila i frid utan grävs upp på nytt av uttråkade manusarkeologer. Denna historia utspelas några år efter andra Mumien-filmen och den dynamiska duon ska låtsas vara avdankade i sitt slott. Men efter en snabb tur till Shanghai brakar eländet löst igen och – hör och häpna – de får en mumie att bekämpa. Har vi hört den förut?
Gabriel
Det är både oväntat och upplyftande att se en film om ärkeänglar mynna ut i blodig hylsaction. En jämförelse med Constantine är oundviklig och rollfiguren Gabriel är rejält annorlunda jämfört med Tilda Swintons tolkning. Istället för en feg ränksmidare är han här istället en beväpnad hämnare som påminner om en blandning mellan Neo och Charles Bronson.
Quantum of Solace
Efter succén med Casino Royale var det självklart att det skulle komma ännu en Bondfilm med Daniel Craig. Handlingen tar direkt vid där Casino Royale slutade och ger en kontinuitet som man oftast saknade i de gamla Bondfilmerna.
Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull
För nästan tjugo år sedan såg jag den tredje Indiana Jones-filmen på en halvsunkig bio i ett litet kustsamhälle. Mycket har hänt sen dess och passande nog har det förflutit lika lång tid även i filmen. Efter en något trevande inledning så är Harrison Ford tillbaka med glimten i ögat och hatten full av spindelväv. En värdig återkomst för världens mest äventyrliga arkeolog. Nazisterna är historia och den här gången är det ryssarna som får vara bad guys.
Rambo
Filmen som en gång hade namnet John Rambo heter numera kort och gott Rambo, men det är ändå nummer fyra i serien om den smått labile Vietnamveteranen med rejäla ärr på bröstkorgen. Rollfiguren Rambo är mer som en institution dessa dagar. Hur många actionhjältar har en egen kniv uppkallad efter sig? Hört talas om Rockysneakers eller Terminatorbrillor? Nej, tänkte väl det.