Hittade 59 dissningar, visar 31-40.
Snubben som skrev manus till Phone Booth är tillbaka. Cellular måste vara den skamlösaste produktplaceringsrullen sedan Dracula 2001. Nokiatelefonerna syns överallt i extrema närbilder, och rollfigurernas främsta intresse är att skryta om de fantastiska funktioner deras telefoner har. Dessutom har de förstås perfekt videokonferens med varandra i tv-kvalitet.
Innan Hem&Skola skickar sin ninjapatrull efter mig behöver jag understryka att detta är en av de mest våldsamma och sexistiska rullar som gjorts på länge. Detta är en studie i stiliserat övervåld som ofta går över gränsen för allt vad smakfullhet heter.
Av någon anledning finns det skådespelare i Hollywood som är untouchable. Denzel Washington till exempel. Får man säga något ont om honom? Han gör alltid stabila insatser och glider därefter obemärkt vidare till nästa film. Här spelar han en livvakt på dekis som förvandlas till en smältdegel av Punisher, Terminator och Dirty Harry. Likt en ung Bronson drar han runt och avrättar folk på de mest bestialiska vis.
Det hela handlar om den gamla Tempelriddarskatten som enligt legenden fördes i säkerhet till okänd ort när de krigiska munkarna anade oråd. Skatten har tagit många former genom århundraden av litteratur, men här är det den klassiska varianten med en massa guld och prylar. Ärligt talat börjar jag bli lite trött på alla dessa Tempelriddarhistorier som dyker upp i kölvattnet efter kioskvältarsnubben Dan Browns framgångar.
Det har varit ovanligt mycket buzz kring den här filmen på nätets vanligaste nördkanaler. Kanske för att det är en gammal hederlig matinéfilm med robotar, flygare och futuristiska miljöer. Regissören hade aldrig varit i New York men han återskapade trettiotalets stadsmiljö utifrån gamla fotografier. Resultatet är mycket snyggt och fotot påminner om gamla fotografier, matt och fullt av lyster.
Efter succén med Bourne Identity var det givet att Matt Damon skulle återvända som Jason Bourne, den förvirrade men ytterst effektive agenten. Efter händelserna i första filmen försöker Bourne varva mer på en strand i Goa med Marie, återigen spelad av Franka Polente. Jag antar att ett avslappnat nomadliv är enklare att genomföra om man har pengar från ett Schweiziskt bankfack och några dussin pass i ryggsäcken.
Den luttrade robofoben Spooney får i uppdrag att lösa ett mord och han märker snart att det inte står rätt till. En robot står anklagad för dådet, men robotarna lyder under robotikens tre lagar och kan därför inte skada människor. Av Asimovs verk finns det inte mycket kvar, vilket sorgligt nog var ganska väntat av en påkostad Hollywoodproduktion med Will Smith.
Innan salongen intogs gjorde jag några förutsägelser angående handlingen, baserad på mina tidigare erfarenheter av Roland Emmerichs bullriga spektakelfilmer. Jag var riktigt elak och drog till ordentligt. Mina farhågor besannades och lite till. Emmerich verkar gilla att förstöra amerikanska städer. Först dök det upp utomjordingar i Indepencence Day, sedan allas vår storfotade Godzilla och nu Moder Natur. Vad kommer härnäst? Muterade mördarmuffins?
För att få den rätta känslan inför denna uppföljare ägnade jag kvällen åt ett Kill Bill-maraton. Först såg jag om första delen på Biopalatset Söder. Därefter en snabb t-banefärd norrut till Royal på Kungsgatan, för kvällens primära mål.
Detta är en skamlös ripoff på diverse historier, inte minst Minority Report. I likhet med MR bygger även denna story på en novell av Philip K Dick, men till skillnad från exempelvis MR-flirtande Impostor tillför den inget intressant. Ben Affleck, den ende som skulle vinna Arga Leken mot Keanu Reeves, spelar ingenjören Jennings. I utbyte mot hinkvis med pengar utför han ett hemligt jobb åt Företaget och får efteråt sitt minne raderat.