Hittade 59 dissningar, visar 11-20.
Minns ni Kurt Wagner från X-Men 2? Bamf-bamf och så var han på ett annat ställe. Fast den här gången är det inte en blå smurf med svans som har fått förmågan att teleportera sig, utan en hungrig ung man med allt annat än nobla avsikter. När han inte rånar banker solar han på Sfinxen, surfar på Fiji och tar en öl i London – allt på samma dag.
Westernfilmer hör inte till vanligheterna nu för tiden. Förra året kom lite otippat en western med Brad Pitt som Jesse James, som oväntat nog var en av de vackraste filmerna 2007.
Det hela inleds med en sammanfattning av relationen mellan Saudiarabien och USA, helt sett från västerländskt perspektiv. Tyvärr är det snabba klipp för MTV-generationen som bara skrapar på ytan, ungefär som ett högstadieprov på namn och årtal.
I grund och botten är detta en variant av Kurosawas klassiker Yojimbo. Det är inte första gången det händer. Redan några år efter dess premiär kom Sergio Leone med sin trendsättande spaghettiwestern För en handful dollar, och på senare tid har vi sett andra varianter som Korpen flyger och Last Man Standing. Det intressanta med den här versionen är att det är en hejdlös blandning av Yojimbo och Leones western.
Nicolas Cage, Jon Voight, Diane Kruger och resten av gänget från första filmen är tillbaka. Tyvärr ersätts Sean Beans skurkroll av Ed Harris vilket är ett riktigt nedköp. Det enda han lyckas med är att ha högre hårfäste än Nicolas Cage.
Redan av titeln förstår man att detta är mer i stil med Doom än något av Bergman. Går man och ser en film med en sådan titel bör man inte ha alltför stora förhoppningar, men jag hade ändå hoppats att de skulle lyckas pressa ut något bättre än detta.
Tillsammans med polaren Robert Rodriguez har Quentin Tarantino skapat en tvådelad hyllning till sjuttiotalets grindhouse-filmer, där filmer av tveksam kvalitet visades rygg mot rygg på sunkiga biografer. För att få den rätta stämningen har han valt att använda repig film, klippningen är ibland helt usel och under en stund i mitten går det över till svartvitt. Men resultatet andas ändå Tarantino och introt är läckert med med de typiska solglasögonen i vindrutan.
Att hänga med på Jason Bournes äventyr skulle göra vilken reseledare som helst utmattad. Han färdas med ljusets hastighet utan bagage mellan Europas metropoler och byter pass som andra byter underkläder. Efter tre sekunders inledning i Moskva, en direkt fortsättning på händelserna i förra filmen Bourne Supremacy, bär det av och snart byts Gare du Nord i Paris mot Waterloo station i London.
Det var riktigt länge sedan John McClane var ute på vift. Hela tolv år för att vara mer exakt. På den tiden hyrde man fortfarande filmer på VHS, är det någon som minns det?
På ytan låter upplägget bra. Maffiasnubben Buddy Israel ställer upp som vittne mot en maffiaboss och får därmed ett kilopris på sitt huvud. En hel drös med lönnmördare drar in i Las Vegas för att komma åt prispengarna och de skjuter på allt som rör sig. Ryan Reynolds är cool snut, Alicia Keys är het yrkesmördare och Ben Affleck är kass som vanligt.