Bourne Ultimatum

Handling

Den minneslöse agenten virrar vidare över världen i jakten efter sin identitet medan agentorganisationer vill se honom död.

Reines dom

Att hänga med på Jason Bournes äventyr skulle göra vilken reseledare som helst utmattad. Han färdas med ljusets hastighet utan bagage mellan Europas metropoler och byter pass som andra byter underkläder. Efter tre sekunders inledning i Moskva bär det av och snart byts Gare du Nord i Paris mot Waterloo station i London.

Han tar sig sedan till Tanger i Marocko där han hinner med en jakt över hustaken som får Timothy Daltons liknande insats i Living Daylights att verka tråkig. Avslutningsvis dyker han upp i New York och man har sedan länge slutat bli förvånad över hans teleporteringsmöjligheter. På ett rum i Tanger hamnar han dessutom i en fight vars brutala överdrivenhet t.o.m. slår den löjliga slutfighten i Mission Impossible 2.

Men vänta nu, är det inte en handling nånstans också? Jo, det är det visserligen, men den är inte hälften så intressant. En grej jag gillar med Bourne-filmerna är att de olika miljöerna är lika grådassiga vart han än befinner sig. Inga vräkiga vyer över Eiffeltornet eller Frihetsgudinnan i solnedgång.

Slutet känns minst sagt som när Wolverine återvänder till forskningslabbet i X-Men 2 och sista scenen är en snygg nick till inledningen av första scenen. Totalt sett är jag hyfsat nöjd. Bourne-serien är en kopia av James Bond men känns betydligt modernare och fräschare.

Omdöme: Tre teleporterande agenter

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar