Dissningar under år 2008

Låt den rätte komma in

Detta är den tredje svenska vampyrfilm jag ser på bio på lika många år. Tidigare har svensk filmindustri lyckats producera både Frostbiten och Vampyrer, men otroligt nog har man lyckats få pengar till att göra ytterligare en. Helt underbart!

Hitman

Ännu en spelfilmatisering med minimal handling och veritabla berg av tomhylsor. Det bjuds på snygga photoshoppade vyer från St Petersburg och Istanbul i bästa Bondstil, men det känns ofta photoshoppat och folktomt, ungefär som en nivå i ett spel. Som traditionen bjuder i den här typen av spelfilmatiseringar är flera scener filmade ur spelets tredjepersonsperspektiv.

Chronicles of Narnia: Prince Caspian

Barnaskaran återvänder till Narnia flera hundra år efter första filmen och finner sitt forna hem i ruiner. En intressant början men sen går det utför som väntat.

Gabriel

Det är både oväntat och upplyftande att se en film om ärkeänglar mynna ut i blodig hylsaction. En jämförelse med Constantine är oundviklig och rollfiguren Gabriel är rejält annorlunda jämfört med Tilda Swintons tolkning. Istället för en feg ränksmidare är han här istället en beväpnad hämnare som påminner om en blandning mellan Neo och Charles Bronson.

Max Payne

Jag kommer ihåg en tid för ett antal år sedan när Max Payne var det coolaste som fanns i spelväg. Titelfiguren sprang runt i ett snötäckt skitigt New York och sköt på allt som dök upp. Lyckligtvis har inte Uwe Boll fått sätta sina klor i ännu ett offer, men nån har alltså fått för sig att filmatisera historien och det är inte helt lyckat.

Burn After Reading

Bröderna Coen är tillbaka med ännu en skruvad dramakomedi, men det är lika bra att säga det direkt: Det är ingen ny Big Lebowsky. Inte heller är det lika gravallvarligt som deras senaste alster No country for old men, utan nånstans i mitten. Jag känner att för varje film som går blir jag allt mindre förväntansfull på vad de ska kläcka fram härnäst ur sina sjuka hjärnor.

Ghost Rider

Efter framgångarna håller Marvel på att damma av gamla lik från garderoben och har nu kommit fram till de mindre kända superhjältarna. Ghost Rider är en av de där figurerna jag aldrig riktigt förstod vitsen med. Jag har medvetet undvikt att se den här rullen i flera år, trots att folk har påpekat att ”den är så usel att du kommer älska att hata den”. Trots sådana frestelser har jag ändå lyckats stå emot. Ända tills nu.

Quantum of Solace

Efter succén med Casino Royale var det självklart att det skulle komma ännu en Bondfilm med Daniel Craig. Efter händelserna i förra filmen är Bond på jakt efter hämnd och det brukar inte sluta lyckligt för de ansvariga. Handlingen tar direkt vid Casino slutade och ger en kontinuitet som man oftast saknade i de gamla Bondfilmerna.

Wanted

För ett decennium sedan såg man coola shootouts i Matrix och Equilibrium, men nu börjar jag tröttna på de sekundlånga slowmotionklippen och 360-snurrarna som dyker upp i varenda film. Här kommer ännu en rulle där huvudpersonen går från byfåne till stålman på under två timmar.

Get Smart

Av någon anledning fick man för sig att damma av en spionkomedi från sextiotalet. Steve Carell spelar huvudrollen som den klantige agenten Maxwell Smart, men slapstickhumorn blir aldrig engagerande och det känns mestadels avslaget. Veteraner som Terence Stamp och Bill Murray dyker upp men de hade gjort bättre i att stanna hemma.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3, 4, 5.

Senaste

Kategorier

Årgångar