Ghost Rider

Handling

När natten faller tänder Johnny Blaze eld på huvudet och bränner runt på sin hoj som Ghost Rider.

Reines dom

Efter framgångarna håller Marvel på att damma av gamla lik från garderoben och har nu kommit fram till de mindre kända superhjältarna. Ghost Rider är en av de där figurerna jag aldrig riktigt förstod vitsen med. Jag har medvetet undvikt att se den här rullen i flera år, trots att folk har påpekat att ”den är så usel att du kommer älska att hata den”. Trots sådana frestelser har jag ändå lyckats stå emot. Ända tills nu.

Givetvis hade de rätt. Nicholas Cage spelar knutten Johnny Blaze, snubben som fixar ett avtal med hin håle. Eftersom han inte är alltför smart tänker han inte på att sådana saker oftast brukar ha negativa efterföljder. I det här fallet förvandlas han till Ghost Rider, evigt dömd till att köra varv efter varv runt korvkiosken i Borås.

Det enda som är sämre än dialogen är handlingen

I avtalet ingår dessutom att han måste skratta som en galning och ha en tre nummer för stor skinnjacka för att dölja de kassa specialeffekterna. När han inte skrattar så värper han fram de mest klichéartade oneliners jag hört på länge. Det enda som är sämre än dialogen är handlingen, för sällan har jag sett så många luckor i storyn.

Peter Fonda (av alla människor) porträtterar lojt djävulen och Sam Elliott gör sin gamla vanliga rollgestaltning. Jag såg inte Stan Lees cameo den här gången, men han var säkert där någonstans i gyttjan. Varför ställer skådespelare upp på sådant här? Hoppas de fick bra betalt.

Om du vill se en underhållande Marvel-filmatisering, leta på annat håll.

Omdöme: En brinnande skalle