Hittade 12 dissningar, visar 1-10.
Vampyrtrenden håller i sig och i kölvattnet på Twilight och True Blood kommer en film som inledningsvis för tankarna till Underworld. Vampyrerna kör med militära vapen snarare än slängkappor och allting är filmat genom ett blåfilter. Det tricket funkade bra i Underworld men inte här.
Efter den utmärkta ettan och tveksamma tvåan dyker det föga oväntat upp en tredje del i Underworld-serien. Man märkte nog att det började spåra ur ordentligt efter första uppföljaren, så istället fokuseras det på vampyrernas tidigare historia vilket jag inte alls har något emot.
Harry Potter banade vägen och nu översvämmas vi av ungdomsberättelser med övernaturliga inslag. Twilightböckerna lär fortsätta att publiceras tills världen går under och tv-serien om den unge Merlin tar inte slut förrän titelrollsinnehavaren glömmer var han ställde sin rullator.
Detta är den tredje svenska vampyrfilm jag ser på bio på lika många år. Tidigare har svensk filmindustri lyckats producera både Frostbiten och Vampyrer, men otroligt nog har man lyckats få pengar till att göra ytterligare en.
Jag höll på att ramla av stolen när Frostbiten dök upp, en kompetent svensk vampyrfilm. Det hade aldrig tidigare hänt i filmhistorien. Två år senare har man fått blodad tand (ursäkta) och försöker sig på en till, men det blev tyvärr magplask i tom bassäng.
Uwe Boll är tillbaka med en ny film! Det är förstås fantastiskt dåligt som förväntat, men inte riktigt lika genomuselt som Alone in the Dark. Boll tror säkert att folk ser den här filmen för att se Kristanna Loken i tajt läderdräkt, men i själva verket är det komik på hög nivå som lockar.
Detta är något så härligt ovanligt som en rysk kassasuccé med vampyrer och annat trevligt. I en pompös inledning ser vi ljusets makter strida mot de onda på en stor bro i bästa Sagan om ringen-stil. De goda anförs av Geser, inte helt olik den ettrige Stinger från Top Gun både till utseende och attityd.
Efter den första Underworld-filmen var jag lite fundersam på vad de skulle ta sig till i den självskrivna efterföljaren. Viktor hade trillat av pinnen och nu var det dags för Marcus att ta plats på scenen som den enda kvarlevande bland de äldre styrande vampyrerna. Tyvärr har Stora Uppföljareförbannelsen drabbat även Underworldgänget.
Äntligen dags på scen för något så ovanligt som svensk vampyrfilm. Det som är mest ovanligt är det faktum att filmen, hör och häpna, inte suger elefanter genom sugrör. Givetvis är de vanliga skrämselklichéerna närvarande hela tiden, men samtidigt driver man lite med vampyrmyten och dess överflöd av vitlök, kors, speglar och så vidare. Det är befriande med smala filmer som inte tar sig själva på allvar.
Wesley repriserar sin vampyrjägarroll ännu en gång, men nu är vi alla riktigt trötta på konceptet. Det hela handlar om att vampyrerna får för sig att återuppliva Dracula (har vi hört den förut?) för att denne skall ta över världen, vilket inkluderar att smiska vampyrjägaren Blade.
Sida: 1, 2.