Wolverine
Att den lille hårige killen från X-Men skulle få en egen film var väl lika självklart som regn på midsommar. Inledningen är oväntat bra, men därefter går det snabbt utför.
Hittade 21 dissningar, visar 1-10.
Att den lille hårige killen från X-Men skulle få en egen film var väl lika självklart som regn på midsommar. Inledningen är oväntat bra, men därefter går det snabbt utför.
Watchmen är en klassisk serie av Alan Moore, mästaren som även gav oss V for Vendetta. Zack Snyder har lyckats oväntat bra med filmatiseringen som inte ens giganterna Terry Gilliam och Darren Aronofsky vågade ta sig an.
Efter framgångarna håller Marvel på att damma av gamla lik från garderoben och har nu kommit fram till de mindre kända superhjältarna. Ghost Rider är en av de där figurerna jag aldrig riktigt förstod vitsen med. Jag har medvetet undvikt att se den här rullen i flera år, trots att folk har påpekat att ”den är så usel att du kommer älska att hata den”. Trots sådana frestelser har jag ändå lyckats stå emot. Ända tills nu.
För fem år sedan gjorde Ang Lee något oväntat en film av den gamla välbekanta historien om Hulk, världens argaste broccoli. Av någon outgrundlig anledning tyckte man att det var dags igen och ännu märkligare är att producenterna fick med sig Edward Norton, Liv Tyler och Tim Roth in i soppan.
Efter succén med föregångaren Batman Begins var det höga förväntningar på Christopher Nolans nästa Batman-rulle. Christian Bale är minst sagt stoisk under läderhuvan, men det är en effektiv kontrast mot Heath Ledgers briljanta tolkning av Joker som är en liten boll av kaos.
Det ska erkännas med en gång att detta är en lagom intelligensbefriad popcornrulle anpassad för avslagna semesterfirare som behöver något med hög volym för att inte somna i stolen. Tyvärr tillhör jag inte den kategorin, men efter en sådan brasklapp kan jag nu våga erkänna att resultatet är ändå hyfsat underhållande.
Floden av Marvelfilmatiseringar tar verkligen aldrig slut. Nu har de kommit farligt långt ner i säcken av bortglömda figurer, men det verkar som om man håller på att damma av ännu fler gamla stofiler ur Marvels femtioåriga seriehistoria.
Ingen var väl förvånad över att det skulle komma en uppföljare trots att föregångaren var tämligen kass.
Efter framgångarna med ettan och tvåan kom det väl inte som någon oerhörd överraskning att det skulle bli en tredje del i sagan om Peter Parker, snubben som blev biten av en radioaktiv spindel och därefter kände sig tvungen att hoppa runt i New York iklädd rödblå spandex.
Före filmen visades trailern för Miami Vice, vilket klargjorde en viktig skillnad. Båda är remakes av välkända ikoner, men regissörerna har valt olika väg. Till skillnad från Michael Mann i Miami Vice har här Bryan Singer strävat efter att vara så lik den första filmen som möjligt.