Dissningar under år 2009

Död snö

Någon kallade det för den bästa nazizombiefilmen nånsin och det stämmer säkert i den här otroligt snäva genren. Den nödtorftiga handlingen är att några snowboardåkare drar ut i norska fjällen, där de möter en skum gubbe som berättar spökhistorier om en gömd naziguldskatt som givetvis har en förbannelse hälld över sig. Sen dröjer det inte länge innan snön färgas röd.

Gene Generation

Det hela bygger på serien DNA Hacker Chronicles som ytterst få borde känna till. Man har velat skapa nån gothvariant av Bladerunner där urringade mangatjejer i lackstövlar springer runt med pistoler och dropkickar folk i värsta Matrixstil. Det kunde ha funkat om det inte var så kasst genomfört.

Mutant Chronicles

Det låter fantastiskt bra på pappret. En ödesmättad postapokalyptisk zombiefilm filmad i mättade färger som bygger på ett svenskt rollspel. Coolingar som Ron Perlman och John Malkovich drar fram som beväpnade tornados genom zombieland och det är precis så bombastiskt som en tonåring kan tänkas önska. Vi får steampunk, hylsaction och retroteknologi som för tankarna till Sky Captain.

The Day The Earth Stood Still

Jag höll mig medvetet borta från den här under lång tid. Originalet från 1951 är en av mina gamla favoriter och jag blev inte särskilt glad över nyheten om att det skulle göras en remake med Keanu Reeves av alla människor.

RocknRolla

Guy Ritchie är tillbaka efter succéer som Lock Stock och Snatch. Precis som hans tidigare filmer är det ett virrvarr av snabba klipp, övercoola repliker och en lagom osammanhängande historia med diverse lösa karaktärer som givetvis alla drabbar samman i slutet. Som en brittisk Tarantino släpper han lös rollfigurerna i ett intet ont anande London där de fäller klassiska oneliners utan att darra på läppen.

Underworld 3: Rise of the Lycans

Efter den utmärkta ettan och tveksamma tvåan dyker det föga oväntat upp en tredje del i Underworldserien. Man märkte nog att det började balla ur ordentligt efter tvåan, så istället fokuseras det på vampyrernas tidigare historia vilket jag inte alls har något emot.

Terminator Salvation

Jag var tonåring när Terminator 2 kom på bio och en av mina favoritscener var inledningen där vi får se en ärrad John Connor blicka ut över slagfältet. Precis som resten av universum blev jag besviken på T3 där John Connor hade gått från stenhård ledare till mjäkig identitetskrisare. Men vi visste ju att nånstans på vägen måste han ju ge fotot av Sarah till Kyle och få sitt ansiktsärr, så hoppet levde om en uppföljare och i denna ålder av halvtaskiga prequels var det sålunda dags.

Spirit

När jag var liten råkade jag ibland läsa serien Spirit av Will Eisner, men jag förstod aldrig riktigt dess storhet utan avfärdade den som ointressant. Samma sak gäller tyvärr för filmatiseringen. Eftersom Frank Miller ligger bakom regin så hade jag höga förväntningar, men det går inte att komma ifrån att detta är ganska sömnigt.

Star Trek

De flesta på den här sidan galaxen lär känna till att man har bestämt sig för att återuppliva Star Trek. Ansvaret gick till JJ Abrams som senast gjorde ett bra jobb med Cloverfield. År 2009 funkar det inte längre med gamle Picard utan det måste vara nåt coolt för kidsen, en helt fräsch ny omstart a la Batman Begins.

Mumien 3: Drakkejsarens grav

Inte ens gamla avdankade filmidéer får vila i frid utan grävs upp på nytt av uttråkade manusarkeologer. Denna historia utspelas några år efter tvåan och den dynamiska duon ska låtsas vara avdankade i sitt slott. Men efter en snabb tur till Shanghai brakar eländet löst igen och – hör och häpna – de får en mumie att bekämpa. Har vi hört den förut?

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3.