Hittade 6 dissningar, visar 1-6.
Milla Jovovich är tillbaka som actionhjältinna i denna blandning av Matrix, Aeon Flux, Kill Bill och så Millas eget flaggskepp Resident Evil. Snart blir det uppenbart att jämförelsen inte är det minsta rättvis. Trots att hon har en dräkt som ändrar färg ibland är det inte lika snyggt som Neo i Matrix.
Dave McKean och Neil Gaiman är ett bekant radarpar och det var inte utan viss bävan som jag satte mig för att se deras första filmmaterial väckas till liv. Skulle man lyckas fånga den speciella känsla som genomsyrar alla deras gemensamma verk?
Detta är något så härligt ovanligt som en rysk kassasuccé med vampyrer och annat trevligt. I en pompös inledning ser vi ljusets makter strida mot de onda på en stor bro i bästa Sagan om ringen-stil. De goda anförs av Geser, inte helt olik den ettrige Stinger från Top Gun både till utseende och attityd.
Den smått omaka trion är tillbaka på nya äventyr: Mammuten Manny, sabeltandade tigern Diego och sengångaren Sid har blivit dagisfröknar för diverse djur som lever i en mysig liten dal. Inte helt oväntat börjar isen att smälta och trion leder sin flock ut ur dalen för att undfly vattnet som för med sig två elaka odjur. Det ryktas om en stor båt långt borta som skall rädda alla djuren från floden, låter det bekant?
Det här är ännu en lågbudgethistoria av Neil Marshall, snubben bakom den utmärkta varulvsfilmen Dog Soldiers. Jag gillar konceptet med att en bra film skall vara mer beroende av ett intressant manus än av en fet plånbok, men den här gången är resultatet lite för tunt.
Det är något märkligt med den här filmen. För att vara en Woody Allen-film känns det verkligen inte som Woody Allen. Den utspelas i London, inte New York. Det finns flera rollfigurer utan hispiga neuroser. Och så det mest underliga: Den är bra.