Dissningar under år 2003

Sagan om konungens återkomst

För att låna den slitna taglinen från Matrix Revolutions, allting som har en början har ett slut. Efter flera år av Gollumdockor och Gimliburgare är vi framme vid sista delen av Peter Jacksons monumentala trilogi.

Kill Bill: Vol 1

Oj, det här var efterlängtat. Det var alltför länge sedan jag fick sätta tänderna i en ny Tarantinorulle. Allting andas väldigt mycket Tarantino. Handlingen förs framåt genom snygga tidshopp, kameravinklarna är smått unika och retrosoundtracket passar perfekt som vanligt.

Down With Love

Detta är en glättig lättviktare placerad i 60-talet med allt vad det innebär av pastellfärger och cocktailbarer. Ewan McGregor och Renée Zellweger gör hyfsade insatser utan att anstränga sig alltför mycket. En vanlig dag på jobbet, verkar de ha resonerat.

Love Actually

Egentligen borde den här filmen få varje dubbeldissare av rang att gnugga händerna av ren eufori och ondskefullt kackla mot fullmånen av vällust inför den oundvikliga totalsågningen. Inkoherent handling, Hugh Grant och Colin Firth återförenade ännu en gång och dessutom inte bara en snyftig flygplatsscen utan två!

Den tredje vågen

Stunden har kommit för sista delen av Anders Nilssons trilogi om Göteborgspolisen Johan Falk. Efter händelserna i föregångarna NollTolerans och Livvakterna har han blivit än mer cynisk och dragit sig undan rampljuset. Borta är även det regionalpatriotiska bandet till Göteborg, då stadens enda vy skymtar förbi under två snabba sekunder.

Matrix Revolutions

Det sades att andelen snack skulle rivalisera självaste Matrix Reloaded, en ouppnåelig Graal inom kategorin Mest Pretentiöst Dravel Per Minut. Som tur var besannades inte det hotet, även om trean stundtals känns som högläsning ur Spinozas samlade verk.

Once Upon a Time in Mexico

Den här rullen borde heta Desperados, men det skulle väl vara för uppenbart. Precis som i föregångaren Desperado är inledningen bäst, ett kärt återseende av min favoritbartender men tyvärr med Johnny Depp istället för Steve Buscemi. Därefter går Robert Rodriguez tyvärr på repeat och plockar fram de scener som funkade bäst i Desperado, solkar ner dem och återanvänder på sämsta tänkbara sätt.

Bruce Almighty

Jim Carrey är tillbaka med besked. Hans rollfigur Bruce upplever sitt liv som otillräckligt och finner det lättare att skylla allt på Gud än att ta tag i sig själv. Gud, spelad av Morgan Freeman, uppmärksammar det hela och låter Carrey få gudomliga krafter för att se om han klarar av jobbet bättre än originalet.

Identity

Det här är en "who-dunnit" av klassiska mått. Ett motell ute i ingenstans (läs Nevada) förvandlas från öde till utsålt när en åskstorm slår till och tvingar folk av vägen. Plötsligt börjar de dö en efter en och offrets rumsnyckel hittas i anslutning till kroppen, med en nedräkning per rumsnummer.

Pirates of the Caribbean

Det här är en gammal hederlig matinéfilmshyllning som flirtar med allt från Errol Flynn till Röde Piraten. Den skulle ha fått mig att vilja bli pirat om jag hade sett den för 15 år sedan.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2.

Senaste

Kategorier

Årgångar