Sagan om konungens återkomst

Handling

Den gamle utbygdsjägaren drar på sig kungakronan till sist och hobbitduon kommer allt närmare Domedagsklyftan.

Reines dom

För att låna den slitna taglinen från Matrix Revolutions, allting som har en början har ett slut. Efter flera år av Gollumdockor och Gimliburgare är vi framme vid sista delen av Peter Jacksons monumentala trilogi.

Precis som i boken är handlingen uppdelad i två huvudspår: Dels Frodos och Sams väg mot berget, dels följer man resten av gänget i kriget mot Saurons illaluktande grillvantar.

Den förstnämnda delen är vad som fungerar bäst. Frodo, Sam och Gollum hankar sig fram genom en terräng som är mer oländig än något man kan tänkas krypa hem längs en regnig söndagsmorgon. Man lider med deras blottade fötter som kravlar över vassa stenar i Mordors mörka rike och det hela är förvånansvärt troget bokförlagan.

Tyvärr haltar den andra delen något. Bitvis är fotot av mästarklass och flera scener är extremt välgjorda, men helheten dras ner av de mellanscener som på något vis har lyckats nästla sig in i manus. Jag gnällde lite på de stora förändringar som manusmässigt gjordes i tvåan, men det är ingenting i jämförelse med de styggelser som har utspelats här. Flera av mina favoritscener är försvunnit och ersatts med lama ursäkter till halvregisserad dussinproduktion. Vid ett tillfälle satt jag och väntade på en av trilogins mest pivotala scener i en halvtimme innan jag insåg att den inte skulle komma. Istället kom en blatant intetsägande scen med några fula orcher. Ridå.

Kan du inte ta och vakta vårdkasen däruppe på den ensliga bergstoppen i några decennier?

Efter att ha klagat lite går det inte att sticka under stol med att några av scenerna är av världsklass. Pippins vemodiga sång till Denethor medan Faramir rider mot sin död, Gandalfs beskrivning av Valinor till Pippin samtidigt som de väntar på att porten skall forceras och nazgulernas flygattacker (var är AAM-erna när man behöver dem?) är snyggt gjorda. Jag gillar även vårdkasarna som tänds successivt och suggestivt högt uppe på bergen, men hur katten övertalar man folk att bo där uppe? "Kan du inte ta och vakta vårdkasen däruppe på den ensliga bergstoppen i några decennier? Visserligen har ingen använt den på hundra år, men man vet aldrig."

Flera av skådespelarprestationerna är som väntat av mycket hög klass. Merry och Pippin lämnar äntligen kölvattnet och tar ett steg framåt som soldater i Rohans respektive Gondors tjänst. Pippins mentala smisk av Sauron via Palantiren är en höjdare. John Noble är magnifik som den undergångsbenägne Denethor, han är precis så högdragen och självfullkomlig som rollen kräver. Sist men inte minst Andy Serkis, som spikar sin Smeagoltolkning i en tillbakablick där han visar varför snubbarna på Weta valde att använda honom som förlaga även till den digitala versionen av Gollum.

Blekansikten finns det också gott om. Faramir är inte lika mjäkig som i del två, men han får ingen duktid till att utveckla sin rollfigur. Tredje gången gillt ger jag med tungt sinne en känga till Hugo Weavings Elrond. Han är precis lika butter, bister och omöjlig som i de två föregångarna.

Resten av brödraskapet är ungefär som man vant sig vid. Aragorn, Gimli och Legolas, Midgårds variant av Triple & Touch, gör sina vanliga hjälteposer och insatser som börjar kännas mer än bekanta vid det här laget. Viggo var en utmärkt Aragorn i ettan och tvåan, men här känns han lite avslagen. Vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att hånfullt skratta åt Aragorn, vilket kanske tyder på att jag inte var helt nöjd med hans insats denna gång. Gandalf har fått en uppgradering och är numera militär befälhavare istället för piprökande fyrverkeritomte.

Efter att alla digitala orcher har raderats och utplånats på de mest otänkbara sätt återstår en rad avsked, som drar ner tempot tills man vrider sig av plågor i slowmotion och ber en stilla bön att sluttexterna skall komma. Men det gör de inte, för avskedsceremonierna upprepas i värsta Duracellstil.

Omdöme: Fyra flygande kroxelikraxar

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar