Hittade 6 dissningar, visar 1-6.
Det hela bygger på serien DNA Hacker Chronicles som ytterst få borde känna till. Man har velat skapa nån gothvariant av Blade Runner där urringade mangatjejer i lackstövlar springer runt med pistoler och drop-kickar folk i värsta Matrix-stil. Det kunde nästan ha funkat om det inte vore så kasst genomfört.
Det hela låter trots allt bra på pappret. En ödesmättad postapokalyptisk zombiefilm filmad i mättade färger som bygger på ett svenskt rollspel. Rutinerade rävar som Ron Perlman och John Malkovich drar fram som beväpnade tornados genom zombieland och det är precis så bombastiskt som en tonåring kan tänkas önska. Vi får steampunk, hylsaction och retroteknologi som för tankarna till Sky Captain.
Jag höll mig medvetet borta från den här under lång tid. Originalet från 1951 är en av mina gamla favoriter och jag blev inte särskilt glad över nyheten om att det skulle göras en remake med Keanu Reeves av alla människor.
Guy Ritchie är tillbaka efter succéer som Lock Stock och Snatch. Precis som hans tidigare filmer är det ett virrvarr av snabba klipp, vassa repliker och en lagom osammanhängande historia med diverse lösa karaktärer som givetvis drabbar samman i slutet. Som en brittisk Tarantino släpper han lös rollfigurerna i ett intet ont anande London där de fäller klassiska oneliners utan att darra på läppen.
Efter den utmärkta ettan och tveksamma tvåan dyker det föga oväntat upp en tredje del i Underworld-serien. Man märkte nog att det började spåra ur ordentligt efter första uppföljaren, så istället fokuseras det på vampyrernas tidigare historia vilket jag inte alls har något emot.
En av mina favoritscener i Terminator 2 var inledningen där vi får se en ärrad John Connor blicka ut över slagfältet. Precis som resten av universum blev jag besviken på T3 där John Connor hade gått från stenhård ledare till mjäkig identitetskrisare. Men vi visste ju att någonstans på vägen måste han ju ge fotot av Sarah till Kyle och få sitt ansiktsärr, så hoppet levde om en uppföljare och i denna ålder av halvtaskiga prequels var det sålunda dags.