Låt den rätte komma in
Detta är den tredje svenska vampyrfilm jag ser på bio på lika många år. Tidigare har svensk filmindustri lyckats producera både Frostbiten och Vampyrer, men otroligt nog har man lyckats få pengar till att göra ytterligare en.
Månadsarkiv: december 2008
Hittade 5 dissningar, visar 1-5.
Hitman
Ännu en spelfilmatisering med minimal handling och veritabla berg av tomhylsor. Det bjuds på snygga photoshoppade vyer från St Petersburg och Istanbul i bästa James Bond-stil, men det känns ofta artificiellt och folktomt, ungefär som en nivå i ett spel. Som traditionen bjuder i den här typen av spelfilmatiseringar är flera scener filmade ur spelets tredjepersonsperspektiv.
Chronicles of Narnia: Prince Caspian
Barnaskaran återvänder till Narnia flera hundra år efter den första filmen och finner sitt forna hem i ruiner. En intressant början men sen går det utför som förväntat.
Gabriel
Det är både oväntat och upplyftande att se en film om ärkeänglar mynna ut i blodig hylsaction. En jämförelse med Constantine är oundviklig och rollfiguren Gabriel är rejält annorlunda jämfört med Tilda Swintons tolkning. Istället för en feg ränksmidare är han här istället en beväpnad hämnare som påminner om en blandning mellan Neo och Charles Bronson.
Max Payne
Jag kommer ihåg en tid för ett antal år sedan när Max Payne var det coolaste som fanns i spelväg. Titelfiguren sprang runt i ett snötäckt New York och sköt på allt som dök upp. Lyckligtvis har inte Uwe Boll fått sätta sina klor i ännu ett offer, men någon har alltså fått för sig att filmatisera historien och det är inte helt lyckat.