Hittade 5 dissningar, visar 1-5.
Det finns inga förmildrande omständigheter. Detta är en pinsamt uppenbar ripoff på Jumanji, men där filmen med Robin Williams hade publikfriande vettvillingar som Van Pelt har vi här istället en fånig robot som går runt och försöker ta kål på barn.
Äntligen dags på scen för något så ovanligt som svensk vampyrfilm. Det som är mest ovanligt är det faktum att filmen, hör och häpna, inte suger elefanter genom sugrör. Givetvis är de vanliga skrämselklichéerna närvarande hela tiden, men samtidigt driver man lite med vampyrmyten och dess överflöd av vitlök, kors, speglar och så vidare. Det är befriande med smala filmer som inte tar sig själva på allvar.
Ännu en film om Casanova. Finns det något som gör att den här skiljer sig från mängden? Nja. Venedig är vackert och en perfekt kuliss, men tyvärr utspelas nästan alla scener på den utslitna Markusplatsen.
Bortsett från titeln och Damodar, märkligt nog utan de blå öron som gjorde att han stack ut i första filmen, har den här filmen inget gemensamt med föregångaren, men det spelar ingen roll för det här är en katastrof utan motstycke. Handlingen är så hjärtskärande intelligensbefriad att till och med Uwe Boll skulle börja gråta.
Med en titel lånad från den 50 år gamla singeln "I walk the line" gör filmen om Cash entré. Jag undrade just när den skulle dyka upp. Det är ju två år sedan han lämnade oss och filmbolagen brukar inte vara långsamma i sådana här sammanhang.