Hittade 24 dissningar, visar 1-10.
Det var med korkade actionfilmer som mitt filmintresse tog fart under tidigt åttiotal. Det känns därför passande att sluta cirkeln med Robert Rodriguez remake av Arnolds klassiska rulle Predator från 1987. Dubbeldissarklubben har nu dissat 300 rullar på 10 år och dessa halvklantiga rymdjägare har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta.
När jag först läste om projektet kändes det som en blandning av 2001, Solaris och Event Horizon. Sam Rockwell spelar huvudrollen och är i stort sett den enda människan i hela filmen.
Efter en lång frånvaro slår James Cameron tillbaka med full kraft. Hypen har varit enorm kring hans senaste projekt och det har frossats i skvaller kring den nya filmteknik som demonregissören utvecklat under många års tid för att kunna filma sitt drömprojekt.
Det hela bygger på serien DNA Hacker Chronicles som ytterst få borde känna till. Man har velat skapa nån gothvariant av Blade Runner där urringade mangatjejer i lackstövlar springer runt med pistoler och drop-kickar folk i värsta Matrix-stil. Det kunde nästan ha funkat om det inte vore så kasst genomfört.
Jag höll mig medvetet borta från den här under lång tid. Originalet från 1951 är en av mina gamla favoriter och jag blev inte särskilt glad över nyheten om att det skulle göras en remake med Keanu Reeves av alla människor.
Oinspirerade producenter fick för sig att återuppliva Star Trek och ansvaret gick till JJ Abrams, som senast gjorde ett bra jobb med Cloverfield. År 2009 funkar det inte längre med filmer om gamle Picard, utan nu är det dags för en helt ny omstart.
Ettan var underhållande men tvåan var pinsamt usel. Med de dåliga förutsättningarna får plötsligt några producenter för sig att pytsa in pengar till en tredje film i serien. Den här gången kallar man in Casper Van Dien från ettan och tror att allt ska bli så fantastiskt, men det hjälper förstås inte.
Nu när prequeltrilogin är avklarad kommer här en fultecknad långfilm för att bana vägen för tv-serien om Clone Wars. Eftersom allas vår George Lucas har gått från att vara en av världens bästa regissörer till att bli någon slags producent av barnfilmer och HappyMeal-innehåll känns det inte alls förvånande.
Den första AvP-rullen fyllde sitt syfte genom att ge publiken precis vad man ville ha: Predator mot aliens med några människor som kanonmat i mitten.
Det var ett tag sedan man senast såg en scifi-rulle som försöker vara lite djup och filosofisk på sina ställen. Till en början känns det som gamla hederliga 2001 med en pratande dator och långsamma kameraåkningar runt skeppet. Stillsamma scener och maffigt ljud bäddar för en immersiv filmupplevelse.