Hittade 5 dissningar, visar 1-5.
Den tolvårige pojken Shaun mobbas i skolan men finner gemenskap i ett gäng. Han träffar deras ledare Combo, en aggressiv ex-fånge som blir den fadersgestalt som Shaun saknat. Det börjar lugnt med Ben Sherman-skjortor och Dr Martens-kängor, men snart övergår leken i blodig verklighet och Shaun tvingas ta ställning.
Så var det dags för julens fantasyepos. Efter framgångarna med Sagan om ringen, Narnia, Potter och Eragon så har turen kommit till Philip Pullmans trilogi. Precis som med många andra fantasyböcker så drar Pullman på sig kritik från kyrkligt håll, men det är inget som lyser igenom till filmversionen.
När jag fick höra talas om den här filmen kom jag att tänka på Michael Manns Heat från 1995. Den gången såg man fram emot mötet mellan Pacino och De Niro, som visade sig vara en ynka kvarts fikadialog på ett hak. Den här gången är det Ridley Scott som tussat ihop Denzel Washington och Russell Crowe på varsin sida av lagen. Även denna gång är det förstås en besvikelse och de båda giganterna möts först på slutet.
Redan av titeln förstår man att detta är mer i stil med Doom än något av Bergman. Går man och ser en film med en sådan titel bör man inte ha alltför stora förhoppningar, men jag hade ändå hoppats att de skulle lyckas pressa ut något bättre än detta.
Så var det dags för ännu en filmatisering av Beowulfsagan, denna gång med manushjälp från självaste Neil Gaiman. Lyckligtvis är det fysiskt omöjligt att göra en sämre version än Christopher Lamberts genomruttna Beowulf-rulle från 1999.