Outlander

Handling

En utomjording kraschar i Norge på 700-talet och hamnar bland vikingar.

Reines dom

Konceptet lät så bra på pappret: Aliens vs Vikings. Jag trodde det skulle vara en frisk fläkt men kändes snarare som en unken fjärt i biosalongen. Givetvis vågar man inte ta ut svängarna utan fegar till med en medioker historia. Utomjordingen ser ut som en tafatt kalsongmodell för Calvin Klein och förlorar sina grymma vapen redan under förtexterna. Så nu får han istället fajtas med nävarna mot björnar och vikingar. Klantarsel.

I många scener vill de verkligen vara lika episka som Sagan om ringen. För att vara säkra på att alla fattar det så har man kallat en av personerna för Boromir. Hövdingens dotter heter Freya och är en smaklös ripoff på Eowyn. De har även satt in en snubbe som Eomer look-alike och man väntar bara på att höra Edoras-musiken.

Roligast är Ron Perlman som galne Gunnar, en roll som får hans Hellboy-tolkning att klassas som Shakespeare.

Nåväl, trots regnet av klichéer och allt kasst skådespeleri är det inte totalt värdelöst. En del scener från Norge (läs Kanada) är tjusiga och filmen är trots allt ganska kort.

Omdöme: Två repiga svärd