Silent Hill

Handling

På jakt efter sin bortsprungna dotter hamnar Rose i den kusliga staden Silent Hill, som bär på ett förfärligt förflutet.

Reines dom

Så var det dags för ännu ett spel som blivit film. När det avslöjades för tre år sedan att spelet skulle bli film lät det intressant men jag blev snart skeptisk när det hela skulle regisseras av Christophe Gans, mannen bakom den minst sagt tveksamma Brotherhood of the Wolf. Lyckligtvis har han tagit sig i kragen och levererar här en tät och nästan sammanhängande film.

Handlingen följer till stor del första spelet från 1999, med lite scener från efterföljarna här och där. Rose Da Silva har en dotter med mystiska sömngångarperioder som skriker fram ”Silent Hill”, för att inte tala om de läbbiga teckningar hon producerar. Efterforskningar visar att det är namnet på en stad, så trots makens invändningar (spelad av Sean Bean) tar hon bilen dit med sin dotter. Efter en trafikolycka upptäcker hon att dottern är försvunnen och börjar leta. Hon slår följe med en motorcykelpolis spelad av Laurie Holden, mest känd som Covarrubias från X-Files. Snart kommer de in i staden Silent Hill, en kuslig spökstad helt insvept i dimma med ett stilla regn av aska. Som om det inte vore tillräckligt kusligt börjar snart otäcka saker hända.

Jag kan acceptera att det faktiskt finns filmer som inte förvandlas till zombiesplatter efter en kvart

Konceptuellt påminner det hela om Resident Evil, även om de båda skiljer sig åt ganska mycket. Rent stämningsmässigt är det en av de mer lyckade speladaptionerna. Man har använt sig av spelmusiken och samma visuella ton för att skapa den där småkrypande känslan av att något är fel i den lilla staden. Bortsett från musiken ur spelet hör man bland annat Johnny Cashs gamla goding Ring of fire, ett passande låtval. Som sig bör känns många scener tagna rakt ur spelet, med små detaljer utkastade som smulor för fansen. För att gnälla lite tycker jag att det stundtals går ganska långsamt och mycket av handlingen går ut på att utforska tomma rum med läbbig musik i bakgrunden, men å andra sidan är det ju spelet i ett nötskal. Jag kan acceptera att det faktiskt finns filmer som inte förvandlas till zombiesplatter efter en kvart.

Kanske inte världens bästa film, men riktigt lyckad filmatisering av en spelförlaga.

Omdöme: Tre taggtrådar

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar