Pirates of the Caribbean 2: Dead Man’s Chest

Handling

Kapten Jack Sparrow är dömd till ett öde värre än döden och letar efter sätt att undkomma detta.

Reines dom

Inte helt oväntat kom det en uppföljare till första Pirates-filmen och det är en rivstart från början till slut. Håll i pirathatten när referenserna till första filmen susar förbi, annars missar du dem.

Den första filmen var ett gulligt matinéäventyr, men denna uppföljare är aningen mörkare i tonen. Detta är både en styrka och en svaghet. Filmen blir intressantare och tillfälle ges till att erbjuda rollfigurerna större djup, men samtidigt tappar filmen lite av sin identitet som harmlöst matinéäventyr.

Som förväntat gör publikfavoriten Jack Sparrow entré på ett spektakulärt sätt och dominerar därefter varenda bildruta han är med i (och de andra med, för den delen). Bortsett från Johnny Depp är resten av gänget också tillbaka, även om de står i hans skugga hela tiden. Orlando Bloom, Keira Knightley och i stort sett varenda skådespelare som kan hålla i ett svärd och vill ha en gratisbiljett till Karibien. Det sägs att Stellan Skarsgårds sminkning tog fem timmar att lägga, och nog är han trovärdig som urvattnade Bootstrap Bill.

Någon som däremot är bortom all igenkänning är Bill Nighy i rollen som självaste Davy Jones, de sju havens svar på hin håle. Han är ljuvligt ond där han sitter i sin kammare och spelar på sin orgel i värsta Dracula-stil. Å andra sidan har han hjälp vid klaviaturen av sina ansiktstentakler som är fint animerade. Att Jerry Bruckheimer är inblandad även denna gång hörs direkt på den bombastiska musiken.

Den som vill kan sitta kvar under tio minuters eftertexter för en extra liten filmsnutt. Nu väntar vi bara på att Sparrows förebild Keith Richards skall dyka upp i trean.

Omdöme: Tre slemmiga tentakler