Hittade 54 dissningar, visar 31-40.
Minns ni det gamla spelet Sanitarium? Inte? Det var tråkigt att höra, för precis så känns det att se den här filmen. Verklighet blandas med andra miljöer och platser, för att inte säga tider. Jack Starks, spelad av Adrien Brody, är en krigsveteran som haft det tveksamma nöjet att dö två gånger.
Författaren J.M. Barrie är ett vuxet barn, och som alla barn lever även han till stora delar i en fantasivärld. Denna framträder på fantasifulla sätt här och där i bakgrunden i form av dansande björnar och annat. En dag i parken stöter han på fyra livsglada pojkar och deras ensamstående mamma Sylvia Davies. Detta ger hans liv den krydda han så länge sökt efter.
Efter många turer fram och tillbaka har slutligen en av världens mest kända musikaler blivit film. Nästan femton år senare ser vi förstås varken Michael Crawford eller Sarah Brightman i huvudrollerna, men efter skilsmässan mellan Brightman och Andrew Lloyd Webber skall vi kanske snarare vara tacksamma att det blev en film överhuvudtaget.
Det här är en mycket spartansk produktion. När dykparet kommer upp till ytan är båten borta och de är lämnade till sitt öde. Deras situation förbättras inte av att det kommer en och annan haj som får upp intresset för dem.
Tom Hanks och Steven Spielberg slår ännu en gång ihop sina begynnande flinter för att skapa film. Dock är det här en helt annan typ av historia än Saving Private Ryan. Hanks spelar den olycklige resenären som hamnar i trubbel när hans pass ogiltigförklaras. Till en början försöker han desperat ta sig från flygplatsen, men med tiden finner han metoder för att överleva i den sterila flygplatsmiljön.
Shyamalans fjärde film var som väntat ganska hypad men föll som en fura efter premiären. Mannen som gav moderna plottwistar ett ansikte är numera fånge i sitt eget koncept.
Det hela börjar med en intressant inledning, då förtexterna inte kommer förrän en kvart in i filmen. Joel upptäcker att hans käresta Clementine har låtit radera sina minnen av deras relation. Förtvivlad låter han sig själv undergå samma process, men det går inte så smidigt som han hade tänkt sig.
Här gäller det att hålla sig vaken för handlingen hoppar raskt mellan märkliga klipp, resor i tiden och mystiska profetior. Vips dyker tidernas läskigaste jättekanin upp och låter som Darth Vader på xanax.
Äntligen dags för något nytt av Tim Burton. Remaken av Apornas planet var ju inte direkt något att hänga i julgranen, men här är han tillbaka med ett verk som innehåller hans typiska kännetecken.
Den första kvarten är man bara förvirrad, då slumpvisa scener visas lika frenetiskt som osammanhängande. Historien klarnar efter hand och visar sig vara en gripande berättelse om tre människor som förs samman av en olycka.