G.I. Joe: The Rise of Cobra

Handling

En topphemlig styrka kämpar mot onda skurkar av någon anledning.

Reines dom

Efter framgången med Transformers står dockfilmerna på kö och precis som med explosionen av Marvelfilmatiseringar finns det en hel del manus som borde få stannat i pojkrummen. Detta är ett typexempel på ett sådant manus.

Jag var visserligen beredd på det värsta. Målgruppen var troligen tonårskillar och jag förväntade mig hjärndöd action med bullriga effekter, men det var ännu värre än jag nånsin kunde föreställa mig. Man öser på med mäktiga energivapen, ninjadueller och urringningar i latex i så överdrivna proportioner att det inte finns en stillastående sekund på två timmar.

Den s.k. internationella styrkan är mer amerikansk än något tidigare skådat, kanske med undantag för fånarna i Independence Day. Ray Park (Darth Maul) och Sienna Miller gör sitt bästa för att öka rullens grabbstämpel genom att förses med intetsägande figurer vars enda funktion är att visa upp väl valda kroppsdelar.

Dessutom är det helt tomt på humor. Det enda roliga var skurken Cobra Commander, en figur så löjlig att jag nästan skrattade ihjäl mig.

Omdöme: En missil i huvudet

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar