Memento

Handling

En man utan korttidsminne använder sig av tatueringar och polaroidbilder i jakten på sin hustrus mördare.

Reines dom

Inga specialeffekter, inga omtumlande kameraåkningar, ingen dramatisk musik, bara ren gripande realism. Det här är så långt ifrån Pearl Harbor som man kan komma. Filmen utspelas till och med i omvänd kronologisk ordning, det första man ser är alltså slutet.

Guy Pearce från L.A. Confidential spelar en man som fick ett slag i huvudet i samband med att hans fru mördades. Till följd av slaget fick han en hjärnskada som gjorde att han förlorade korttidsminnet och därmed inte kan minnas något som inträffar efter denna händelse. För att komma framåt i tillvaron antecknar han allt han får höra, tar polaroidbilder på dem han möter och tatuerar in viktiga fakta på kroppen. Genom denna flaskpost från ett hav av glömda tankar kommunicerar han med sig själv. Han lever i nuet och har ett enda mål: att finna sin frus mördare. Frågan är om hämnden har någon mening för honom eftersom han inte kommer att komma ihåg den?

I likhet med Pearces rollfigur kämpar åskådaren med varje scen för att försöka pussla ihop de olika ledtrådarna i jakten på sanningen. Vad hände egentligen för en halvtimme sedan? Carrie-Anne Moss från Matrix dyker upp som mystisk bartender, men vem är hon egentligen? Vem kan man lita på? Hur vet man vad som är sanning och lögn? Kan man lita på sina minnen?

Regissören Christopher Nolan lyckas snyggt binda ihop trådarna trots att de är hoptrasslade i fel ordning. En av de mest intressanta och mentalt stimulerande filmerna på länge, om jag minns den rätt.

Omdöme: Fem polaroidbilder

Sofias dom

Memento är nog den mest komplicerade film jag sett. Inte i fråga om handling, för egentligen är den ganska enkel. Det är bara det att den är genialt berättad. Kronologin är ut och in, bak och fram, samt dessutom vriden några extra varv. För att överhuvudtaget hänga med måste man sitta i total koncentration, absorbera varenda detalj och sedan stoppa all information i små fack. Annars kommer man aldrig att förstå mysteriet.

Extremt ansträngande. Och fullkomligt underbart. Det är ett mentalt spinningpass.

Orsaken till att det är så bra är att berättandet är kristallklart. Vissa filmer är så röriga att de verkligen inte går att förstå, men varenda liten blick, detalj och kommentar i Memento är helt logisk och helt vattentät. Det går faktiskt att förstå handlingen. Om man, vilket jag nämnde tidigare, sitter i total koncentration. För annars, kära vänner, kommer ni bara att ha slängt bort 75 kronor.

I övrigt: skådespelarna är enastående, filmen är mycket spännande och raffinerad, en utmärkt filmupplevelse.

Bieffekter: rök ur öron under eftertexter, önskan om att stänga in sig i ett mörkt rum och bara koncentrera sig på att andas.

Omdöme: 4 överhettade hjärnceller