Casino Royale

Handling

Terroristbankiren Le Chiffre arrangerar en stor pokertävling i Montenegro och MI6 skickar dit sin bäste pokerspelare, den nykläckte agenten James Bond.

Reines dom

Få Bondfilmer har väl varit så kritiserade innan premiären: Inte nog med att man filmar om en gammal film (men ingen saknar väl förlagan med Peter Sellers), utan man sätter in en ung och blond Bond. Fansen rasade men jag gillade idén.

Under de första minuterna får vi se hur Bond utför sina första två mord och därmed uppgraderas till dubbelnolla med licens att döda. Vi får sedan följa den nyutexade agenten på hans första utmaning, hans första martini, hans första Aston Martin och så vidare. Sakta men säkert ser vi den ”gamle” Bond växa fram när den egoistiske gröngölingen förvandlas till professionell gentlemannamördare.

Daniel Craig är betydligt mer pumpad än sina föregångare, vilket sätter prägeln för en mer fysisk Bond. Till skillnad från fjollor som Roger Moore är det inga fåniga karate-wannabe-hugg som gäller, utan Craig kör med varje smutsigt trick i boken för att få ner sina motståndare. Precis som i verkligheten gör de förstås detsamma vilket får Bond att åka på en hel del stryk och bloda ner sin smoking. Borta är även Q och hans prylar så upplägget känns ofta som en vanlig actionfilm. Bond är med andra ord tillbaka i agentrollen men i modern tappning. Något överraskande drabbas denna Bond av en hel del motgångar, till skillnad från sina silverfatserverade föregångare.

Mads Mikkelsen är kvällens bad guy och eftersom alla Bondskurkar måste ha någon speciell gimmick så har han fått ett blödande öga (resten av alternativen var redan upptagna). Som alltid vistas mr Bond i spännande miljöer: Stränder i Bahamas, kanaler i Venedig, imponerande springjakt i Madagaskar och så förstås titelns Casino Royale i Montenegro.

Det tar ganska länge innan någon Bondkänsla infinner sig, men å andra sidan tror jag att filmen vinner på det. Detta kan vara en välbehövlig nystart för filmhistoriens mest seglivade filmserie, ungefär som med Batman Begins och Superman Returns.

Omdöme: Fyra blödande ögon