Casino Royale

Handling

Terroristbankiren Le Chiffre arrangerar en stor pokertävling i Montenegro och MI6 skickar dit sin bäste pokerspelare, den nykläckte agenten James Bond.

Reines dom

Få Bondfilmer har väl varit så kritiserade innan premiären. Inte nog med att man filmar om en gammal film (men ingen saknar väl förlagan med Peter Sellers), utan man sätter in en ung och halvblond skådespelare som James Bond. Fansen rasade men jag gillade idén.

Under de första minuterna får vi se hur Bond utför sina första två mord och därmed uppgraderas till dubbelnolla med licens att döda. Vi får sedan följa den nyutexaminerade agenten på hans första utmaning, hans första martini och så vidare. Sakta men säkert ser vi den ”gamle” Bond växa fram när den egocentrerade gröngölingen förvandlas till iskall mördare.

Efter framgångarna med Bourne-filmerna har producenterna bestämt sig för att uppgradera Bond till 2000-talet. Daniel Craig är betydligt mer pumpad än sina föregångare, vilket sätter nivån för en mer fysisk Bond. Till skillnad från gentlemannaagenter som Roger Moore är det inga fåniga karate-wannabe-hugg som gäller, utan Craig kör med varje smutsigt trick i boken för att få ner sina motståndare. Precis som i verkligheten gör de förstås detsamma vilket får Bond att åka på en hel del stryk och bloda ner sin smoking. Något överraskande drabbas denna Bond av en hel del motgångar, till skillnad från sina föregångare.

Mads Mikkelsen är kvällens bad guy och eftersom alla Bondskurkar måste ha någon speciell gimmick så har han fått ett blödande öga (resten av alternativen var redan upptagna). Som alltid vistas Bond i spännande miljöer: Stränder i Bahamas, kanaler i Venedig, byar i Madagaskar och så förstås titelns Casino Royale i ”Montenegro” (som dock är inspelat i Tjeckien). Den observante kan även skymta Richard Branson i en kort cameo på Miamis flygplats.

Q och hans fåniga prylar är borta, vilket bidrar till att resultatet ibland känns som en helt vanlig actionfilm. Bond är tillbaka i agentrollen men i en mer modern tappning. Det tar dessutom ganska länge innan någon Bondkänsla infinner sig, men å andra sidan tror jag att filmen vinner på det. Detta kan vara en välbehövlig nystart för filmhistoriens mest seglivade filmserie, ungefär som med Batman Begins.

Omdöme: Fyra blödande ögon