Hittade 3 dissningar, visar 1-3.
Efter många turer fram och tillbaka har slutligen en av världens mest kända musikaler blivit film. Nästan femton år senare ser vi förstås varken Michael Crawford eller Sarah Brightman i huvudrollerna, men efter skilsmässan mellan Brightman och Andrew Lloyd Webber skall vi kanske snarare vara tacksamma att det blev en film överhuvudtaget.
De flesta känner till Jules Vernes bok och historien om hur Phileas Fogg slår vad om att kunna ta sig runt klotet ganska så snabbt, får sällskap av sin betjänt Passepartout och upplever en mängd äventyr på resan. Ungefär där tar likheterna slut. Fogg spelas av komikern Steve Coogan och är en smågalen uppfinnare, men det som verkligen förändrar allting är hans franske betjänt som plötsligt har förvandlats till asiatisk kampsportsexpert i Jackie Chans skepnad.
För att få den rätta Exorcisten-känslan kommer första spyan redan efter en kvart. De välbekanta tecknen från ettan är alla tillbaks: Myntmedaljongen, ansiktsfigurinen och så den stora hälsande statyn. Nu förstår man plötsligt inledningen till ettan lite bättre, men skall man verkligen behöva se en prequel för att bättre förstå en över 20 år gammal rulle?