The Life Aquatic with Steve Zissou

Handling

Oceanologen Steve Zissou bestämmer sig för att leta upp den mytiska monsterhajen som dödade hans kollega.

Reines dom

Bill Murrays karriär har som bekant fått en renässans efter Sofia Coppolas underbara Lost in Translation, och jag fick intrycket att den här filmen kunde vara en angenäm upplevelse. Jag hade fel.

Det hela var så oengagerande att jag råkade nicka till flera gånger

Den egensinnige regissören Wes Anderson låter det mesta utspelats på en båt och man har därför byggt en modell som kameran flyttar sig utanför likt ett dockskåp. Allt känns därför som en enda stor kuliss, vilket säkert är medvetet.

Man har gödslat ganska ordentligt med duktiga namn: Cate Blanchett, Willem Dafoe och Jeff Goldblum för att nämna några. Tyvärr krävs det oftast en blandning av elementen bra skådespelare och intressanta miljöer för att få ut något intressant i slutändan, för att inte tala om en vettig handling.

Av den senare varan finns det mindre än noll. Man kunde inte bry sig mindre när Zissou, som en blandning av Jacques Cousteau och kapten Ahab, irrar runt över och under världshaven i jakt på en fånig haj. Det finns ingen röd tråd någonstans och t.o.m. fiskarna ser uttråkade ut.

Plötsligt är det världens gunfight mitt på havet och jag kunde inte bry mig mindre. Det hela var så oengagerande att jag råkade nicka till flera gånger trots det höga ljudet inne i Empires salong 2 på Leicester Square, men jag är tämligen säker på att jag inte missade något väsentligt.

Den enda behållningen är Seu Jorge från City of God, som på portugisiska gör egna tolkningar av gamla David Bowie-låtar med en klassisk gitarr. Detta utgör i stort sett hela soundtracket.

Omdöme: En djupdykning