Wolverine

Handling

För den som levt under en sten de senaste åren handlar det alltså om en hårig sociopat som strimlar folk, även känd från X-Men.

Reines dom

Att den lille hårige killen från X-Men skulle få en egen film var väl lika självklart som regn på midsommar. Inledningen är oväntat bra, men därefter går det snabbt utför.

Bonuspoäng för att man varit noggrann med att ha samma miljöer som skymtar förbi under Wolverines tillbakablickar i X-Men 2. Amerikanernas förkärlek för materialistisk symbolik är oftast överdrivet sentimental på film, och även om det ibland är charmigt att få se hur karaktärerna får vissa kännetecknande föremål så blir det lite krystat när Wolvie får sin skinnjacka och hoj. Efter den högljudda andra halvan har de sprängts till atomer men lyckas ändå dyka upp i inledningen till första X-Men. Han kanske fick en hel garderob med likadana jackor?

Första halvan är förvånansvärt underhållande, men i andra akten blir det bara effektorgier utan omtanke. Liev Schreiber funkar bra som Sabretooth, skönt att de bytte ut den menlöse snubben från X-Men 1. Fanfavoriterna Gambit och Deadpool dyker inte helt oväntat upp, även om den senare är riktigt töntig. För att hålla nördpatrullen borta har man även slängt in cameos med Cyclops och Xavier, men det blir för mycket av det goda och slutet är löjligt bombastiskt.

Omdöme: Tre rostiga klor