Van Helsing

Handling

Ännu en gång rycker den gamle vampyrkämpen ut på jakt efter sin ärkenemesis Dracula.

Reines dom

Suck. Orvar hade tyvärr rätt. Den här filmen är bland det sämsta som setts på länge. Vampyrer, varulvar, dvärgar, Frankenstein, you name it. Allt i en enda stor röra, som om manusförfattaren lät sin katt renskriva storyn. Hallå, har ni glömt hur illa det funkade med pyttipannastoryn i League of Extraordinary Gentlemen?

Inledningen fick mig att kippa efter luft. Van Helsing slåss mot Mr Hyde uppe i Notre Dames klocktorn, välgödslat med klichétunga oneliners och otaliga referenser till Quasimodo. Det är så obeskrivligt dumt att man kan inte göra annat än att himla med ögonen och hoppas att det blir skall bli bättre längre fram.

Hugh Jackman är förstås titelhjälten, Draculas evige nemesis. Som omväxling till alla gamla gubbar som gestaltat Van Helsing genom tiderna är han här en ung vital Vatikanagent som bär runt på alla tänkbara vapen man inte kan tänka sig i den tidsåldern.

Bela Lugosi skulle rotera som en propeller i sin grav om han fick se Richard Roxburghs gestaltning av Dracula

Kate Beckinsale var så bra i Underworld men ack så usel i rollen som Anna Valerious (läs det namnet tre gånger och försök att inte skratta). Å andra sidan kan ju hennes krystade repliker bero på att korsetten hon bär effektivt förhindrar allt vad andning heter. David Wenham står för tidernas nedköp när han går från sitt livs roll som Faramir till Van Helsings tandlöse sidekick Carl, som är en skamlös kopia av Q från Bondfilmerna. Bela Lugosi skulle rotera som en propeller i sin grav om han fick se Richard Roxburghs gestaltning av Dracula.

I denna tolkning är Van Helsing som 1800-talets svar på James Bond. Automatvapen, sågklingor och allt annat du kan tänka dig som inte hör hemma. Omotiverade explosioner, fåniga gåtor och så alla dessa lianer som hänger och dräller överallt. Så fort hjältarna behöver svinga sig heroiskt från A till B hänger det en lian redo i varje hörn av kulisserna. För att vara en vampyrrulle är den förvånansvärt nog befriad från allt vad sex och blod heter, även om Dracula på något sätt har lyckats fixa fram en hel källare full med avkommor i form av små fladdermöss.

Effekterna är apdåliga. En hamster skulle göra bättre resultat i Maya på fem minuter. Och snälla filmmakare, kan ni inte sluta upp med ovanan att gödsla samtliga produktioner med ett överflöd av billiga referenser. En eller två blinkningar är kul, men efter tre dussin lämnar det en fadd eftersmak när man blir osäker på vilken film det egentligen är som visas. Sluttexterna är visserligen bättre än resten av filmen, men det finns bättre saker att göra i två timmar än att vänta på eftertexter.

Omdöme: Två lianer