Troja

Handling

Den trojanske prinsen Paris för bort sköna Helena till Troja med greklands samlade och uppretade arméer i hälarna.

Reines dom

Det första av sommarens epos sköljer över oss. Denna gång är det den gamla historien om Troja som dammas av när man är för lat för att hitta på ett eget originellt manus. Själva grundberättelsen är spännande om än något för välbekant, men när Gladiator möter Sagan om ringen skulle det kunna bli något intressant av slutresultatet. Mina förväntningar föll döda till marken som en klubbad trojan.

Ett enda långt råkurr mellan bistra håriga män i lortiga sandaler

Varenda blick är laddad med en sådan intensitet och varje replik med sådant gravallvar att skådespelarna måste ha ramlat ihop skrattandes mellan tagningarna. Det allra roligaste tillfället är när Akilles får för sig att det är hans öde att slåss i Troja. Då blickar han ut över vattnet med outgrundlig blick medan kameran under en oändlig tidsrymd zoomar in hans perfekta käkben. Allt är så überbombastiskt att minsta lilla vift med öronen av Brad ackompanjeras av väldiga orkestrar, medan de tre scener i hela filmen som inte innehåller våld istället har en ensam Enya-wannabe som solist i bakgrunden.

Vad som kunde ha blivit en bra film har på något vis förvandlats till ett enda långt råkurr mellan bistra håriga män i lortiga sandaler. Dessutom bryr man sig inte ett dugg om vem som slaktas av vem, eftersom alla är ungefär lika tvådimensionella och maktgalna.

Brad Pitt som Akilles är stjärnan från början till slut. Eftersom att Akilles är en arrogant surpuppa mest hela tiden gör Brad så gott han kan av den minst sagt humorbefriade rollen. Hans oundvikliga duell med Hector sätts upp värre än när Luke skulle möta Darth.

Eric Bana som Hector är, tillsammans med Sean Bean, den enda karaktär man överhuvudtaget bryr sig det allra minsta om. Den tragiske hjälten har väl aldrig varit mer tragisk. Hectors farväl av Andromache är ett hån mot Homeros tal, men är ändå en godkänd dialog i jämförelse med de andra skäggtomtarnas machogruff i tälten.

Sean Bean dyker ännu en gång upp som skäggig stridis, denna gång som den listige Odysseus. När man har en skådis av Sean Beans kaliber kunde man gott ha utnyttjat honom lite flitigare i skriptet istället för att under flera minuter följa fårorna i Brad Pitts svårmodiga panna. Gör gärna en filmatisering av Odysséen, en hel film med bara Sean Bean utan alla dessa andra fåntrattar.

Brian Cox gör ännu ett skurkporträtt i rollen som maktfullkomlige Agamemnon. Orlando Bloom är Paris, Hectors yngre bror och en outhärdligt irriterande prins. Han vinner pris för att lyckas vara filmens största hatobjekt i ett synnerligen imponerande startfält av potentiella sådana. Å andra sidan uppträder han relativt mänskligt i jämförelse med de högljudda alfahannarna i harnesk.

Och så var det den där trähästen. Det förekommer visserligen inte någon häst i Iliaden, men om de nu ändå skulle in i staden på något sätt, varför inte hitta på något originellt? Varför inte ett trämarsvin? Det hade varit så coolt att jag skulle släpat in den direkt i min befästa stad. Men nu blev det en gigantisk träkuse istället, förutsägbart och trist.

Nu finns det dock några ljusglimtar och intressanta detaljer, även om de är få och kortlivade. Till exempel när Trojas svärd lämnas av Paris till unge Aeneas, som enligt legenden drar iväg på äventyr och till sist bidrar till grundandet av Rom. Men det här spektaklet är definitivt inte värt en dyr biobiljett. Köp Iliaden på ett antikvariat istället.

Omdöme: Två mynt på regissörens ögon

Sofias dom

Yeayea!

Män med svärd och smuts mellan tårna + vackra kvinnor med mycket eyeliner runt ögonen + passion + gigantiska stridsscener + ära + tragiska hjältar + storslaget epos = 2h och 40 minuters sommarblockbuster på en biograf nära dig.

Så, vad är fel i ovanstående ekvation? Jo, Troja känns inte riktigt som 2.40. Snarare som 5 timmar. Eller kanske 6. Det är i sanning en häpnadsväckande bedrift att få mig att bli uttråkad av en berättelse jag älskar. Det är ju Iliaden! En idiotsäker historia. Hur kan man klanta till den? Det borde vara omöjligt. Notera ordvalet: borde.

Det absolut största misstaget är att regissören verkar tycka att dialog är något onödigt ont man måste hasta igenom för att kunna visa snygga, storslagna scener och våld och svärd som sticker hål i människor. Och blod.

Appropå dialogen. Den pinsamma dialogen. Vem skrev? Skrev någon? Och regisserade någon överhuvudtaget? Den enda som kommer undan med sina idiotiska repliker är Peter O’Toole. Och kanske Sean Bean. I synnerhet samspelet mellan Paris (argh! klantarsel) och Helena (dumma kossa) är så totalt befriat från känslor att det inte ens går att skratta åt det. Hektor (som lånat Bruce Willis ”synd-om-mig”-rynka mellan ögonbrynen) och Andromake klarar sig bättre, men det är för lite och för sent.

Något som däremot är komiskt är Brad Pitts Achilles. Det är hårt att vara Achilles. Agamemnon är dum och snodde hans slavinna. Morsan vill inte att han skall strida. Hans pojkvän/kusin blir dödad av fjant-Hektor. Och så måste han gå runt i kjol. Inte undra på att han är lite tjurig emellanåt. Det är tur att han har en duktigt räfflad tvättbräda och några snygga hårextensioner så att han ser bra ut i sängkammaren. Och på slagfältet. Och… hela tiden faktiskt. T o m när han på egen hand gjort en tjurrusning genom halva trojas armé och är täckt av blod och damm får han tid att posera och truta med munnen. Inget ont om Brad men här är han fett felcastad.

Den enorma entusiasm jag kände inför en filmatisering av Trojanska kriget har helt ebbat ut

Den enorma entusiasm jag kände inför en filmatisering av Trojanska kriget har helt ebbat ut. Delvis för att den är så dåligt genomförd, trots den till stora delar fantastiska rollbesättningen. Och delvis för att många av mina favoritdelar har ändrats eller helt sonika strukits. Amazonerna, var är de? Cassandra? Aenas är en liten fotnot. Odysseus (och min älskade Sean) är helt omskriven, struken och marginaliserad.

Någon som däremot inte strukits är trähästen. Suck. Det enda som var bra med den var att den förebådade slutet, som faktiskt kom till slut. Efter ungefär 6 timmar.

Omdöme: 1 skäggig kung i kjol