Transformers

Handling

Gigantiska robotar strider mot varandra och några klantiga människor hamnar förstås mitt i smeten.

Reines dom

För tjugo år sedan fanns det små plastrobotar i leksaksbutikerna, som kunde förvandlas till diverse fordon som en Rubiks kub med hjul. Eftersom det är svårt att göra tjugometersrobotar som förvandlas till bilar så har det inte blivit någon film på temat, men dagens datorgrafik har plötsligt gjort detta möjligt och då vädrar producenterna morgonluft (läs dieselånga).

Med högoktaniga skräpfilmer som Pearl Harbor i portfolion var Michael Bay det perfekta valet för den här typen av lättsmält sommarunderhållning. Han öser på med en drös av robotar som slår sönder varandra och även mosar Los Angeles i förbifarten.

För den som gillar grabbiga robotar är det säkert en högtidsstund när ensemblen rullar upp på scen. Störst, bäst och mest amerikansk är den överpräktige Optimus Prime, ledaren för de goda plåthinkarna. Han är en märklig blandning av Lincoln, Gandhi och Rambo. Han ber om ursäkt för att han råkar trampa på gräsmattan, men kort därefter trycker han skoningslöst ett svärd in i huvudet på en annan robot. Vi har alltså en stor hjälterobot som är lackerad i amerikanska flaggans kulörer och vecklas ut till en klassisk Mack-truck. Dessutom spelas pompös heroisk musik så fort han visar avgasrören.

Som alla smygpremiärer med rang fanns det förstås en skara med fans, som exempelvis den medelålders mannen med Optimus Prime-hjälm i plåt (hans fru var mindre road) som ställde sig upp och skrek av lycka när Optimus visade sig för första gången.

Sedan kommer en annan soptunna flygande. Megatron är Optimus ärkefiende och hans enkelspåriga favoritnöjen är att krossa och erövra. Han har ett gäng underhuggare i form av stridsflyg, tanks och skorpioner (!). Bland alla gigantiska robotar har man dessutom klämt in en liten irriterande Gremlins-liknande sak, som skall vara filmens comic relief a la Jar Jar Binks. Jag saknar bara en sopbil som kan förvandlas till Optimus Garbage.

Produktplaceringen är inte direkt diskret. Vi har exempelvis den lilla Nokia-mobilen som transformeras till en ond liten robot och börjar skjuta kulor. Jag är tveksam till hur bra reklam det är egentligen, även om den sortens mobil sannolikt skulle tilltala en särskild målgrupp.

Dialogen är usel bortom Thunderdome

Vad gäller datoreffekterna så har det hänt en hel del sedan Tron från 1982, men det räcker inte för att rädda det hela. De logiska luckorna finns överallt, patriotismen är minst sagt överdriven, dialogen är usel bortom Thunderdome och som grädde på moset lyckas robotarna tanka upp ett virus till jänkarnas försvarsnätverk i bästa Independence Day-stil.

Men å andra sidan, vill man se stora robotar skjuta varandra till metallspån så fungerar säkert konceptet.

Omdöme: Två rullande star spangled banners